Ozzy Osbournes spelning på Rockfest i somras marknadsfördes med att det är sista gången han uppträder i Finland. Men i februari ger han en spelning här igen.
Många skrockar kanske "vem går längre på det där tricket?"
Att rockband skinnar sina fans på deras surt förvärvade veckopengar är inget nytt.
Skulle jag ha satsat på att köpa kläder istället för dyra skivor, deluxe-boxar och konsertbiljetter skulle jag idag kunna ha en kravattsamling som sträcker sig till månen.
Man väljer förstås vad man vill göra med sina pengar.
Men när det igår trillade in ett pressmeddelande om att Ozzy under sin avskedsturné “No More Tours 2” ska uppträda tillsammans med Judas Priest i Arenan i Helsingfors den 24 februari nästa år så kände jag mig onekligen lurad.
Det är faktiskt att lura folk det här
Ozzys spelning på Rockfest i Hyvinge den 6 juni skulle ju vara hans sista gig i Finland! Läs om det här.
Bakom Rockfest i Hyvinge stod WKND-festival Oy och Live Nation Finland ordnar det kommande giget i Arenan.
Så här stod det i ett pressmeddelande från den 7 november 2017:
“Ozzy Osbourne för sista gången till Finland på Rockfest i Hyvinge i juni!”
Jag läste tydligen inte det osynliga finstilta. Menade de “utomhus” eller kanske “nykter”?
Rockfest visste inte
Tomi Lindblom som är Rockfests informatör ringer upp mig och förklarar varför det gick så här.
- I november 2017 levde vi i tron att spelningen på Rockfest skulle vara Ozzys sista gig i Finland. Det är artistens eget beslut att han sen också kommer till Finland på nytt, förklarar Lindblom litet snopet.
Okej, Rockfest verkar ha rent mjöl i påsen så vi får än en gång söka skulden där man alltid pekar när Ozzy Osbournes affärer trasslar till sig: Sharon Osbourne.
Kvinnan som inte bara är hans manager sedan han bet huvudet av fladdermöss och duvor utan också hans hustru. I vått och torrt kan man säga. Mest vått faktiskt.
Sharon är känd som en stenhård manager och businesskvinna. Många av hennes beslut har garanterat skadat affärs- och människorelationer i kretsen kring brandet Ozzy Osbourne.
2005 kallade hon Iron Maidens Bruce Dickinson för en arsel på scen och hon erkände att hon drog ur stöpseln under Maidens set.
Det ryktas också att hon stod bakom, eller deltog i, äggkastningen på Dickinson. Moget.
I varje fall resulterade incidenten senare i en ny fin Iron Maiden-låt med titeln "These colours don´t run".
2002 hade jag och Marcus Rosenlund ett djupt samtal med henne på Ozzfest i England. I fyra minuter.
De lovade två minuter, vårt motbud var sju minuter. Kompromissen blev fyra. Hon var riktigt trevlig.
Onekligen har Sharon styrt "The Crazy Train" in på många rätta spår och undvikit många fallgropar i karriären.
Ozzy kunde faktiskt idag vara lika känd som originalsångaren i Uriah Heep. Tänk på det.
Än sen?
Men vafan, var och en kan ju rösta med fötterna och plånboken. Det är ju inte obligatoriskt att köpa en biljett för minimi 87 euro om man redan gjorde det i juni. Man kan ju köpa en ny kaffekokare istället och lyssna på Live & Loud från 1993.
Det var nämligen kring den tiden som Ozzy första gången turnerade "för sista gången". Turnén hette som bekant No More Tours.
Redan i början av åttiotalet fick han en gång nog och rakade av sig allt hår för att han inte skulle behöva uppträda. Hans fru/manager Sharon gav honom en peruk och sparkade ut honom på turné igen.
Skadan är redan skedd men är det ens en skada?
Men det är inte så enkelt. Är man fan så är man. Har man växt upp med ett visst band och liksom ett hockeyfan hållit sig trogen även under svackorna i karriären så vill man ju inte missa chansen att se sin idol “för sista gången”.
Det är en emotionell känsla att "ta farväl" av en idol på en avskedskonsert. När man sen litet senare får höra att man blivit lurad blir man ju litet tvär.
Jag har många gånger fått höra bekanta beklaga sig över att de aldrig tog tillfället i akt och gick och såg på U2 eller Dio eller Hanoi Rocks då när de ännu levde och var aktiva eller när de var som bäst.
Ett Dio-hologram är liksom inte samma sak. I och för sig kanske ett gammalt Bono-hologram skulle vara bättre med tanke på hur U2:s senaste skivor låtit.
Om vi nu förbiser att Judas Priest i somras var i kanonform medan Ozzy är samma tröga Ozzy som vi vant oss vid de senaste 20 åren, så måste man väl trots allt glädja sig åt att han spelar här.
Dessutom är det behändigare för ganska många att gå på en konsert i en arena i närhet till Helsingfors centrum än en sommarfestival på en åker utanför Hyvinge.
Vad då “sista”?
Black Sabbath spelade sin sista spelning hemma i Birmingham den 4 februari 2017.
I Kajsaniemiparken i Helsingfors spelade de sommaren 2016. Men likväl har bandet i intervjuer sagt att de kanske ännu spelar något gig någonstans.
Ozzy har nu också påpekat att avskedsturnén betyder att han inte längre vill göra långa världsturnéer men att han nog kommer att fortsätta uppträda på festivaler och andra lämpliga tillfällen då och då om han har lust.
Problemet är att största delen av fansen inte har läst det där utan bara får läsa den sanning som mindre nogräknade medier återger baserat på ett pressmeddelande.
Det är faktiskt att lura folk det här.
Är jag överraskad? Nej.
Är jag upprörd? Nja. Inte egentligen.
Men någon är säkert upprörd ändå. För den flitige konsertbesökaren är det nämligen frågan om en väldigt stor summa som läggs ner på konsertbiljetterna.
Lägg till vad man kanske lägger ut på tåg, taxi, hotell etc. i samband med konserten.
Det skulle Sharon vara sjyst om man var litet tydligare med att avskedskonserter och -turnéer i show businessen sällan är så definitiva som det låter på papper.
Vem vågar lägga sina pengar på att Ozzy ännu efter februari kommer att uppträda i Finland? Anyone?
