Människorna från Mellanöstern och framför allt muslimerna har ett knepigt förhållande till husdjur och inte minst hundar, konstaterar Haneen Jameel i sin kolumn.
Förhållandet varierar givetvis från familj till familj och från en social miljö till en annan. Tänkesättet beror på hur starkt familjens band är såväl till religionen som till vetenskapen.
I Irak fattar man ofta beslut om sådant som gäller ens levnadsvanor utgående från religionen.
I irakiska hem är det vanligt med olika fåglar och fjäderfän, liksom vakthundar och akvariefiskar.
Sällskapsdjur som katter och hundar har blivit vanliga i Bagdad först under de senaste åren och då framför allt bland förmögna familjer – även om det är förmånligare att ha husdjur i Irak än i Finland. Här är till exempel veterinärernas avgifter i en klass för sig.
Att olika fjäderfän är så pass vanliga i Irak beror antagligen på krigstiden, fattigdomen och de ekonomiska sanktionerna.
Under krisåren höll sig många med fjäderfän för att vara självförsörjande på ägg och kött. För pengar köpte man i första hand grönsaker.
Eftersom man har hönsburarna utomhus blir det inte heller stökigt och smutsigt inomhus. Också familjer med anspråkslösa inkomster kan ha höns eftersom hönorna i första hand lever på matrester. För många är hönsuppfödning en favorithobby.
Änglarna tycker inte om hundar som vistas inomhus
Sedan barnsben har vi blivit lärda att djuren enligt islam bör behandlas väl. Det berättas att en kvinna kom till paradiset för att hon gav en törstig katt vatten. En annan fick en plats i himlen för att hon hade gett mat till en utsvulten hund – även om hon hade dåligt rykte och hade strulat till det för sig.
Det finns egentligen ingenting i islam som främjar djurhat, men i de muslimska länderna råder det stor enighet om att det är mot religionen att ha hundar inomhus.
Hundar är framför allt vakt- och jakthundar. De får med andra ord lov att stanna utomhus, och därför betraktas de också som smutsiga, eller ”orena” som min faster säger. Detta gäller framför allt tikarna, eftersom de har mens …
Det sägs att änglarna gör stora lovar runt ett hus där man har en hund inomhus, och att man inte heller kan be i huset.
Hunden är inte ren, och renhet är en av grundstenarna i religionen.
Av någon anledning anses inte katter vara smutsiga. Katternas hemvist duger bra för änglarna och bönerna går inte förlorade även om katten spinner vid ägarens fötter under bönestunden. Detta kanske beror på att katten håller sig ren på egen hand.
En hund som arvode istället för pengar?
När jag var liten hade vi en vakthund som hette Lola. Hon var en polishund och jag var rädd för henne eftersom hon var så mörk och skällde mycket. Pappa hade fått henne när hon var valp.
Jag minns att mamma matade henne med brödbitar i mjölk eftersom det inte fanns hundmat i Irak vid den här tiden.
Lolas plats var hemma under trappan innan hon sedan som vuxen tog plats utomhus som vakthund.
Familjen jag inkvarterades hos när jag kom till Finland hade också en hund. Jag var livrädd inför mitt första möte med hunden, men inom kort vande jag mig vid den och började också tycka väldigt mycket om den. Så småningom insåg jag att jag också ville ha en egen hund.
När jag började skriva kolumner i Vihreä lanka frågade jag till och med chefredaktören om jag istället för arvode kunde få en hund. Men tyvärr var det inget alternativ.
Min iver kan förefalla naiv, men jag hade nyss kommit till Finland och jag visste knappt någonting om landets seder och bruk och jag ville göra det så lätt som möjligt för mig att skaffa hund.
”Jag litar på att du inte har gått och köpt en hund”
Jag berättade för min mamma hur mycket jag önskade mig en hund som skulle hålla mig sällskap i detta mörka och kalla land.
Min mamma trodde inte sina öron när jag sa att jag dagen därpå skulle gå och titta på en valp som var till salu.
Jag sa att hon skulle be att hunden skulle vara lämplig för mig. Hon sa bara att ”måtte gud bespara dig från ett sådant misstag”. Jag blev besviken och sa att hon inte behövde nämna mig i sin aftonbön.
Jag var så nervös för att gå på hunduppköp att jag inte kunde sova på hela natten. Jag befarade också att jag inte var redo för ett såpass stort ansvar.
Men jag intalade mig att jag bara skulle gå för att ta mig en titt och kolla vad det var för en hund.
Tillsammans med en kompis gick jag för att titta på en hund som jag sett ett fint foto på i en försäljningsannons.
Jag pratade med försäljaren om hundens hälsotillstånd och om officiella papper när hundens syster plötsligt visade stort intresse för mig. Jag blev alldeles såld och ville ta med henne hem med det samma.
Jag frågade om jag kunde få köpa hundens syster och det gick an. Jag litade på min kompis som sa att det är hunden som väljer matte och inte tvärtom.
Jag kom hem med en liten underbar hund i famnen.
Jag hade bara hunnit köpa mat för den första natten och jag hade varken bädd eller hundmatsskålar till henne. Och inte visste jag särdeles mycket om hur man tar hand om en hund heller.
Så fort vi vaknade på morgonen ringde jag mamma som undrade hur det hade gått med hunden: ”Jag litar på att du inte har gått och köpt den.”
Jag satte på videofunktionen i mobilkameran och riktade den mot hunden som satt intill mig.
Mamma såg helt chockad ut och sa att hon inte hade lust att prata med mig om jag tänkte behålla den där varelsen. Hon tyckte att jag ögonaböj borde returnera hunden till dess tidigare ägare.
Jag förstår min mammas reaktion – hon jobbar på ett laboratorium och vet en hel del om bakterier och sjukdomsframkallande ämnen som bland annat finns i hundsaliv.
Mamma var bara orolig för mig. Numera är hon väldigt intresserad av hur hunden mår, även om hon inte överhuvudtaget vill medge att hon fattat tycke för den.
Min pappas reaktion överraskade mig. Han bara skrattade när jag berättade för honom om hunden, och han förstod mycket väl att jag ville ha sällskap och tidsfördriv. Han varnade mig dock för att bli alltför fäst vid hunden eftersom en hunds liv är så pass kort.
Jag blev totalt överraskad över det starka beroendeförhållandet mellan hunden och mig. Hunden har ett stort hjärta och den kan ge en sådan kärlek som ens närstående inte nödvändigtvis kan ge.
Hunden är full av iver och lycka, och man kan tillbringa många roliga stunder tillsammans med den.
Jag njuter för fullt av varje stund jag är tillsammans med min lilla kelgris.
Text: Haneen Jameel