I april valdes tre västnylänningar in i riksdagen. En av dem är Lojobon Riikka Slunga-Poutsalo. De senaste sex åren har hon varit partisekreterare för Sannfinländarna - under partiets kanske mest omvälvande tid. Men vem är Riikka Slunga-Poutsalo egentligen?
Riikka Slunga-Poutsalo är född 1971 i Nedertorneå, närmare bestämt i byn Ylivojakkala, alldeles på gränsen till Sverige. Hon föddes som familjens sladdbarn med tre äldre bröder, varav den som är närmast henne i ålder är elva år äldre.
- Man kan tänka sig hur mycket bråk jag fick utstå från deras håll.
Efter gymnasiet jobbade Slunga-Poutsalo som städare i Umeå i ett knappt år. Sedan flyttade hon till Helsingfors och utbildade sig till byggnadsritare. Efter studierna var hon en av de få på klassen som fick jobb inom branschen.
- Det var början av 1990-talet och den ekonomiska depressionen drabbade många, förklarar Slunga-Poutsalo.
Innan hon inledde sin politiska karriär har hon också utvecklat GSM-nätverk i Libanons huvudstad Beirut och efter det har hon jobbat som egenföretagare inom it-branschen i 15 år.
- Att bo i Beirut var en ögonöppnande upplevelse på alla sätt. Kriget var officiellt slut där men trots det skedde det skottlossning och strider dagligen. Vi följde med nyheterna i Finland, men två månader i efterhand för det var då tidningen Helsingin Sanomat kom fram.
Idag är Slunga-Poutsalo mamma till en ombildad familj med sex barn, varav tre är hennes egna.
- Vi börjar vara på slutrakan, för den yngsta flyttar ut i höst. Han har gått i armén det senaste året så vi har redan fått smaka på hur det blir när det är bara jag, min man och våra två katter kvar i huset.
“Riksdagen är som en godisbutik”
Slunga-Poutsalos politiska karriär började med kommunalvalet 2008. Hon ställde upp som kandidat för att kunna gå med i utbildningsnämnden. Två av hennes barn har haft behov av särskilt stöd i skolgången och på den tiden var det yngre av barnen i skolåldern.
- I flera år hade vi kämpat med hans utmaningar i skolvärlden och det verkade vara rejält med problem också på beslutsfattarnas sida. Jag tänkte att om jag alls kan hjälpa någon annan i samma situation så borde jag.
- Men inte har jag ännu heller tagit mig till utbildningsnämnden, skrattar Slunga-Poutsalo.
Som partisekreterare har hon ändå fått blanda syssla med en hel massa olika frågor så det blir svårt att välja vilka som är de viktigaste politiska ämnena.
- Riksdagen är som en godisbutik med en massa intressanta ämnen i de olika utskotten.
Hon är med i arbetslivs- och jämställdhetsutskottet på grund av sin företagarbakgrund och viceordförande i det nya underrättelsetillsynsutskottet - ett uppdrag hon tror kommer bli otroligt intressant.
Hon är dessutom ersättare i kommunikationsutskottet. Det är relevant med tanke på hennes ambition att driva frågor gällande tågtrafik, till exempel det omtalade entimmeståget från Helsingfors till Åbo via Lojo. Dessutom blir Slunga-Poutsalo antagligen ordförande för Folkpensionsanstaltens fullmäktige.
“Man får vara en helt vanlig människa”
I början var det inte alls självklart vilket parti Lojobon Slunga-Poutsalo skulle välja.
- Jag funderade grundligt på vilket parti jag skulle gå med i. Jag är hemma från ett extremt centerpartistiskt område, jag har varit företagare i många år så därmed kunde jag ha valt Samlingspartiet och här i området är Socialdemokraterna stora.
Slunga-Poutsalo var ändå missnöjd med att partierna hade börjat likna varandra för mycket. Det kändes som att partierna inte längre hade stora principer som de höll fast vid, menar hon.
- Jag stod i valet och kvalet mellan Sannfinländarna och Kristdemokraterna, och det var Sannfinländarna som sedan drog det betydligt längre strået. Jag uppskattar att man inte behövde vara en vältalig byråkrat, utan man kan vara en helt vanlig människa. Sannfinländarna lyfter upp frågor som andra inte vågar, trots att vi också får ta emot kritik för det.
Slunga-Poutsalo talar mycket om “helt vanliga människor” och skrattar till åt frågan om vem hon syftar på med de orden. Hon tycker en vanlig människa är någon som bryr sig om vanliga saker som sina barns skolgång, arbete, säkerhet och att arbetsplatserna och pengarna i samhället ska räcka till. Det har inget att göra med vilket språk man talar, säger hon.
- Till exempel om man går till torget i S:t Michel, till korvdisken eller kaffetältet och lyssnar på vad folk talar om där. De talar om sannfinländska frågor.
Tack vare sitt jobb som partisekreterare kan hon också ge svar på hur en typisk anhängare av Sannfinländarna ser ut.
- Det är en 35-45 år gammal man som heter Petteri och kör Skoda och så vidare, skrattar Slunga-Poutsalo.
"Mental förlamning inom partiet"
Partisekreterartjänsten beskriver hon som en oerhört intressant men också påfrestande tid. Jobbigt var det särskilt när partiet splittrades efter att Jussi Halla-aho valdes till ordförande och en stor hop riksdagsledamöter gick ur partiet.
- Det var en chock, jag trodde verkligen inte att personer jag kände, de dåvarande ministrarna, kunde ha mage att göra så. Dessutom var det ett otroligt tungt arbete efteråt att lappa till alla platser som blev tomma.
- Sist och slutligen miste vi bara några hundra medlemmar. Främst av allt var det en mental förlamning inom partiet. Att människor man hade litat på hade svikit en på det sättet.
Nu säger hon att partiet med Halla-aho i spetsen har blivit mer logiskt och börjat satsa mer på analys, jämfört med hur det såg ut på Timo Soinis tid.
- Sakfrågorna är fortfarande samma men vi har mer konkreta åtgärder på vad vi skulle göra. Det handlar inte längre om att lägga kepsar på meloner, säger Slunga-Poutsalo och syftar på en metafor som Timo Soini gjorde om euron i tiderna.
“Beställ inte skräp från Kina”
När det gäller klimatfrågor har Sannfinländarna varit kärringen mot strömmen jämfört med de andra partierna. I december i fjol lämnade partiet en parlamentarisk arbetsgrupp som skulle utveckla Finlands miljöpolitik. Enligt Slunga-Poutsalo bryr sig partiet om miljön men har en alldeles egen syn på vilka medel som ska användas för att ta hand om den.
- Vi har Europas och kanske världens renaste industri och om vi förvisar den bort från landet på grund av miljöskäl så råkar vi i ekonomisk knipa, säger Riikka Slunga-Poutsalo.
- Dessutom skulle det leda till att produktionen flyttar utomlands till länder med högre utsläpp. Vi borde också styra våra konsumtionsvanor åt ett sådant håll att vi helt och hållet slutar beställa skräp från Kina via nätbutiker.
Det skulle man göra med en hög importskatt. Att skuldbelägga folk för att de kör med bensinbilar eller värmer sitt hus med olja i norra Finland är inte rätt sätt, menar hon. Skog borde både avverkas och planteras mera för växande skog binder mest kol, säger hon.
“Invandring handlar om ekonomi och säkerhet”
Det andra stora ämnet vi diskuterar är invandring eftersom Sannfinländarna ofta lyfter fram frågan och ställer sig kritiskt till den. Att partiet konstant lyfter upp frågan säger Slunga-Poutsalo att beror på att den är kopplad till alla andra politiska delområden som utbildning och socialskydd.
Riikka Slunga-Poutsalo var en av tretton kandidater som inför riksdagsvalet 2011 undertecknade ett invandringskritiskt program som gick under namnet Nuiva vaalimanifesti. Hon säger att hon är på samma linje med partiets ordförande Jussi Halla-aho när det kommer till invandringsfrågor.
- Jag ser på invandring från två olika synpunkter, ekonomi och säkerhet, säger Slunga-Poutsalo.
Till frågan om hur man ska hjälpa människor i nöd lyder svaret: i hemlandet. Eller i grannländerna så flyktingarna så fort som möjligt kan återvända hem. Det andra alternativet är att arbeta och klara sig själv i Finland, utan stöd från staten.
- Man får komma och bygga upp vårt samhälle tillsammans med oss finländare varifrån som helst i världen, säger Slunga-Poutsalo.
“Vi är ett parti med långt tålamod”
Främlingsfientliga eller rasistiska uttalanden som flera av hennes partimedlemmar gjort och blivit dömda för, tycker hon är var och ens ensak. Men hon tillägger att det nog skulle vara bra att tänka på vad man häver ur sig och att ha någon slags moralisk mognad.
- Sannfinländarna är ett parti med långt tålamod, det kan vi inte förneka.
Hon säger också att medlemmar nog tillrättavisas - men inte i offentligheten.
- Vi gav ju sparken till och med åt en riksdagsledamot i tiderna, säger Slunga-Poutsalo och syftar på tidigare Sannfinländaren James Hirvisaari.
Nu är hon ändå lättad att inte längre konstant behöva kommentera andras uttalanden - något hon fick göra mycket som partisekreterare.
- Då kunde jag inte slå på radion och lyssna på nyheterna utan att direkt “vara på jobb”. Nu när jag är är riksdagsledamot blir det snarare så att någon annan får förklara vad jag hävt ur mig.
