I april 2020 kommer Sibbo svenska församling att ordna en pilgrimsresa för 15 personer. Vandringen börjar i spanska Cebrero och slutar i vallfärdsstaden Santiago de Compostela.
– Vi hoppas att det här kan motivera folk att våga gå på pilgrimsvandring. Det är många som funderar på att gå en pilgrimsvandring men som inte vet hur de ska göra och om det är tungt eller farligt.
Så här motiverar Mikael Grönroos, informationssekreterare på Sibbo svenska församling, valet att ordna en pilgrimsresa.
Han kommer tillsammans med diakon Milja Westerlund att fungera som ledare för den grupp vandrare som beger sig till Spanien i april.
Exakt när i april resan äger rum är ännu inte bestämt, inte heller vilka vandrare som kommer med.
– Någon gång efter påsk och före valborg blir det hur som helst, säger Grönroos.
Förberedelserna har börjat – men intresserade hinner ännu med
Han och ungefär 15 andra har sedan i mars i år samlats en gång i månaden för att förbereda sig inför pilgrimsvandringen.
– Nästa träff är den 23 oktober klockan 18 i Kyrkoby församlingshem i Sibbo. Då kommer vi att göra upp en resplan och börja ta emot anmälningar.
Vem som helst får anmäla intresse för att delta i resan men de som varit med på månadsträffarna har ändå företräde.
– Vi rekommenderar att delta i gruppträffarna om man vill med på resan. Gruppen är öppen för alla.
På träffarna behandlar de olika teman varje månad.
– Vi har talat rent allmänt om pilgrimsvandring och om personers erfarenheter av dem. Vi har också funderat på utrustning och vandrat i Sibbo.
Grönroos gick mycket innan sin förra vandring
Hur man förbereder sig fysiskt inför pilgrimsfärden är, enligt Grönroos, upp till var och en.
– Vandringen är inget en person med vanlig fysisk kondition och god hälsa inte skulle klara av, säger Grönroos, som för sex år sedan vandrade 725 kilometer på 29 dagar.
Då förberedde han sig ändå med en hel del gång.
– Du ska ut och gå, i egen takt, ganska långa turer och i ganska många veckor.
Grönroos berättar att han går cirka sex kilometer i timmen utan packning och fem kilometer i timmen med packning. Det här är snabbare än de flesta pilgrimsvandrare.
– Jag gick snabbare än de flesta under min vandring. Visst fanns det ändå de som susade förbi med långa kliv.
Färden fick Grönroos att reflektera
Vandringen som Grönroos gjorde för sex år sedan hade samma slutdestination som den kommande vandringen, men var betydligt längre.
– Det var en angenäm upplevelse. Jag hann fundera över vad som är viktigt och hur världen egentligen fungerar.
Framför allt två saker kom han till insikt med.
– Ganska fort insåg jag att vi alla är ganska likadana – oavsett nationalitet, kultur och ålder.
Andra vandrare Grönroos träffade hade liknande bevekelsegrunder, tankar samt sätt att se på saker och ting.
– En annan sak jag insåg var att inte gnälla över småsaker.
Är det här ändå inte sådant du också kan inse på annat sätt?
– Det kan du säkert. Just där och då blev det ändå så påtagligt, säger Grönroos som vandrade ensam under sin förra färd.
Ingen charterresa
Trots att vårens pilgrimsfärd är gemensam kan deltagare ändå göra den till sin egen.
– Att vi gör resan i grupp betyder mera att det finns stöd runt omkring. Man behöver ändå inte gå hand i hand. Alla kan hålla sin egen takt så länge vi går ungefär lika långa dagsetapper.
Grönroos vill också understryka att var och en reser på eget ansvar.
– Det här är ingen charter- eller paketresa. Vi fungerar bara som länk mellan själva rutten och personerna i gruppen.