Postens anställda strejkar för att undvika ett motsvarande kollektivavtal som de anställda vid dotterbolaget Posti Palvelut har. Tidningsutdelaren Juha Koskinens lön sjönk med en fjärdedel när han år 2017 flyttades över till Posti Palvelut. I dag är över 90 procent av hans kollegor invandrare och nästan ingen av dem hör till facket.
- Ingen finländare skulle gå med på att jobba och jobba och jobba för en så dålig lön!
Det här säger Lotta, som är gift med en afrikansk man. Han har jobbat som tidningsutdelare sedan han kom till Finland för runt tio år sedan.
Man hamnar i en fattigdomsfälla. Lönerna har gått ner och inte upp
Först var det Posten som var hans arbetsgivare och sedan år 2017 är det Postens dotterbolag Posti Palvelut.
Under den här tiden har arbetsvillkoren förändrats en hel del - till det sämre.
Eftersom lönen är liten är mannen tvungen att jobba extra för att klara av alla utgifter.
Prisnivån är så hög i huvudstadsregionen att det blir extra svårt att leva på lönen man får när man delar ut tidningar, säger Lotta.
- Man hamnar i en fattigdomsfälla. Lönerna har gått ner och inte upp, det är ju helt sjukt!
Det ständiga extrajobbet gör att hennes man aldrig får sova ordentligt och det leder i sin tur till stress och illamående, fortsätter Lotta. Hon ger inte mycket för nattillägget på 80 cent.
- Om du jobbar till exempel som sjukskötare får du ordentligt nattillägg. Jag vill inte ha ett samhälle som betalar slavlöner! De flesta av tidningsutdelarna är invandrare och det här handlar om att utnyttja människor som inte känner till sina rättigheter.
(Lotta vill vara anonym för att skydda sin man eftersom ämnet är känsligt.)
Nytt kollektivavtal sänkte lönen
Lottas man är en av de många tidningsutdelare som har fått känna av följderna av Postens avtalsshopping.
Sommaren 2017 flyttade Posten över sina 2 300 tidningsutdelare till det nygrundade dotterbolaget Posti Palvelut.
Det är omöjligt att leva på lönen. Alla inhemska utdelare har slutat eftersom de inte kan försörja sig och sin familj
Som postanställda hörde tidningsutdelarna till kollektivavtalet mellan Finlands Post- och logistikunion (PAU) och arbetsgivarorganisationen Palta.
Men i och med flytten började man tillämpa kollektivavtalet mellan dåvarande industribranschernas fackförbund TEAM (nuvarande Industrifacket) och Medieförbundet, vilket var betydligt fördelaktigare för arbetsgivaren.
Det innebar bland annat en rejäl lönesänkning.
- Jag har räknat ut att min lön sjönk med 24 procent efter år 2017, säger Juha Koskinen som har jobbat som tidningsutdelare i 38 år.
Han är en av de få som stannade kvar efter att arbetsgivaren och kollektivavtalet bytte. De flesta andra tidningsutdelare i huvudstadsregionen sökte sig bort från Posti Palvelut till andra jobb.
- Det är omöjligt att leva på lönen. Det har lett till att de flesta inhemska utdelare har slutat eftersom de inte kan försörja sig och sin familj, konstaterar Juha Koskinen.
I dag förtjänar en tidningsutdelare i huvudstadsregionen lite på 1 000 euro i månaden. Före år 2017 uppskattar Juha Koskinen att medellönen låg mellan 1 200 och 1 500 euro.
Enligt honom började lönerna försämras redan år 2012 och jämfört med år 2010 har hans lön halverats. Löneutvecklingen har varit väldigt dålig.
- Orsakerna är många. Branschen har förändrats och tidningshusen har försvagats. Det finns inte en vilja att betala en ordentlig lön. Samma sak har till exempel hänt inom städbranschen, där man också flyttar över ansvaret till underleverantörer, säger Koskinen.
Många vet inte vad facket gör
I dag har över 90 procent av tidningsutdelarna i huvudstadsregionen utländsk bakgrund och många av dem är asylsökande.
Det är många som inte känner till sina rättigheter
Eftersom lönen är låg är personalomsättningen väldigt stor och bland annat det gör att få ansluter sig till facket.
Många invandrare har liten kunskap om facket eller har dåliga erfarenheter av facklig verksamhet från sina hemländer.
- En del av mina kollegor vet inte ens vad facket gör. Det är många som inte känner till sina rättigheter, säger Alvaro Corredor som är hemma från Spanien.
Han delar ut tidningar i Hagalund i Esbo för att finansiera sina doktorsstudier i arkitektur.
För Alvaro Corredor är det en självklarhet att höra till facket, men han hör till en minoritet bland dem som jobbar för Posti Palvelut.
- Det blir problematiskt i det långa loppet eftersom det är dåligt att inte känna till vad man har rätt till, säger han.
Själv tycker Alvaro Corredor att lönen på närmare nio euro är okej för ett jobb som inte kräver någon utbildning eller erfarenhet. Däremot tycker han att nattillägget är alldeles för lågt.
“Vi är så få att vi inte får ihop strejkvakter”
Att vara tidningsutdelare är ett självständigt jobb där man inte träffar många kollegor. Det finns alltså få tillfällen där man kan diskutera arbetssituationen med varandra eller dela information om fackets verksamhet.
- Största delen av tidningsutdelarna väntar på tidningarna ute på gatan. Vi är väldigt utspridda på ett hundratal olika ställen, säger Juha Koskinen.
Alla som har sett de olika kollektivavtalen vet att vi är i en svag position
I dag är under en tiondel av Posti Palveluts tidningsutdelare fackanslutna. Före tidningsutdelarna flyttades till Posti Palvelut hörde 55 procent till PAU, fortsätter Koskinen.
- Vi kan inte ens gå i strejk längre. Tidigare kunde vi samla ihop strejkvakter i hela huvudstadsregionen, men nu är det inte längre möjligt.
Tidningsutdelarna har inte heller längre en egen fackföreningsavdelning eftersom man inte lyckas samla ihop tillräckligt många personer till en styrelse.
- Vi har ingen som förhandlar för vår del. Alla officiella ärenden går via förbundet. Vi har inte heller något lokalt avtal som kompletterar innehållet i ramavtalet och som kunde ge bättre tillägg, säger Juha Koskinen.
Kan arbetsgivaren dra nytta av att ni är så svaga?
- Det kan de säkert. Alla som har sett de olika kollektivavtalen vet att vi är i en svag position.
Postens anställda vill inte gå samma väg som tidningsutdelarna
De postanställdas strejk handlar i princip om att inte gå samma öde till mötes som de 2 300 tidningsutdelarna.
Arbetsgivaren har velat ersätta de postanställdas nuvarande kollektivavtal med ett som liknar Medieförbundets och Industrifackets kollektivavtal. Det vill säga det som omfattar Posti Palveluts anställda. Enligt PAU är det kollektivavtalet betydligt sämre och unionen motsätter sig därför det.
För Postens del handlar det om att vara konkurrenskraftig på en arbetsmarknad i förändring. Därför måste utgifterna helt enkelt minska.
Jesper Sundström är postutdelare och huvudförtroendeman på Finlands Post- och logistikunion PAU. Han säger att man så här i efterhand kanske kan ifrågasätta att PAU lät tidningsutdelarna gå utan större strid.
- Där fanns lite oenigheter bland tidningsutdelarna om vilka åtgärder vi skulle ta till. Efteråt kan man se det som att vi lite för lätt släppte dem till det andra avtalet, säger han.
Han påpekar att Postens marknadsandel när det gäller tidningsutdelning inte är så stor. Det finns en hel del privata distributionsföretag i Finland och deras anställda omfattas av Industrifackets kollektivavtal.
- Om vi hade hållit fast vid vårt kollektivavtal för tidningsutdelarna så kan det hända att precis alla tidningshus hade grundat egna företag och Posten hade mist all utdelning, säger Jesper Sundström.
Också det faktum att många tidningsutdelare i huvudstadsregionen inte hör till facket inverkade på reaktionerna från PAU.
- De fackanslutna var inte så stor procent. Det var också ett problem eftersom vi inte visste hur många vi skulle nå.
Vad beror det på?
- Många har det som ett tillfälligt jobb och många är invandrare som nyss har kommit till Finland.
Arbetsgivare vill betala så låg lön som möjligt
Tidningsutdelarnas situation är en typiskt exempel på hur vissa branscher har förändrats i Finland.
Arbetsmarknaden genomgår strukturella förändringar och konkurrensen mellan företagen blir allt hårdare, säger Rolle Alho som är forskardoktor vid Helsingfors universitet.
Han har specialiserat sig på frågor som handlar om migration, etniska relationer och arbetsmarknaden.
- Nya globala aktörer kommer in på den inhemska marknaden och tävlar om det billigaste priset. Från företagens sida är arbetstagarna en kostnad och det finns ett intresse av att betala så låg lön som möjligt, säger han.
Invandrare är tvungna att gå med på dåliga alternativ
De allt sämre arbetsvillkoren inom en del branscher har i sin tur lett till att de inte längre är lockande för den inhemska befolkningen.
- Då kommer invandrare in i bilden eftersom de har så dåliga alternativ att de är tvungna att gå med på dåliga arbetsvillkor, fortsätter Alho.
Från företagens sida finns ett intresse av att betala så låg lön som möjligt
Rolle Alho räknar upp flera orsaker till det här. De som kommer från länder utanför EU är tvungna att få en viss inkomst för att beviljas uppehållstillstånd. Därför måste de acceptera nästan vilket jobb som helst för att få stanna i landet och det försvagar deras förhandlingsposition.
Många saknar också den utbildning och de språkkunskaper som krävs på den finska arbetsmarknaden. Dessutom förekommer det diskriminering inom rekryteringen.
- Många invandrare saknar också de informella nätverk som är viktiga för att hitta jobb. Alla jobb lediganslås inte och då är det viktigt att känna folk, säger Rolle Alho.
Starkare fackföreningar är nyckeln till bättre arbetsvillkor
Rolle Alho understryker att det inte är invandrarna som pressar ner lönerna på arbetsmarknaden. Orsaken till sämre löner och arbetsvillkor beror snarare på fackföreningarnas försvagade position i samhället.
- De har inte lika mycket medlemmar som tidigare och mindre inflytande och i och med det försvagas arbetsvillkoren, säger han.
Enligt honom är invandrare generellt sett inte speciellt medvetna om fackföreningarnas roll och vad de står för i Finland.
Därför är det en utmaning för de finska facken att förmedla vad de kan erbjuda och dessutom kunna göra det på olika språk, säger han.
- Det är fackföreningarna som i sista hand kan skydda arbetsvillkoren i Finland. Om invandrarnas arbetsvillkor försämras kan det ha en större effekt på arbetsmarknaden.
21.11.2019 klockan 9.55. Artikeln har tillfogats rättelser och ett förtydligande. Industrifacket benämndes på ett ställe felaktigt som Industriförbundet. Kollektivavtalet som tidningsutdelarna började tillämpa i och med flytten till Posti Palvelut år 2017 hade förhandlats fram av industribranschernas fackförbund TEAM, som sedan blev en del av Industrifacket 1.1.2018.