Ibland har man tur. Eller vad sägs om att komma till Karleby, slutdestinationen på min Tour de Svenskfinland, illa medfaren av en magsjukdom, för att konstatera att dagens värd är överläkare på Centralsjukhuset där.
Genast när vi träffas berättar jag för honom om min sjukdom. Han frågar mig hur länge den har hållit på och vilka symtom jag har. Ganska snabbt konstaterar han att jag troligen har drabbats av en matförgiftning.
Inom förloppet av några minuter får jag den rätta medicinen. Han funderar ännu en stund om vi skulle åka in på sjukhuset för att lägga in mig för dropp några timmar men vi bestämmer att vi åker ut till familjens sommarställe som ju var den ursprungliga planen.
Min Vespa parkeras på hans gård i det underbara trähuskvarteret Neristan och så far vi i väg till Öja och den lilla ön Nyhamn. Vi är, förutom Stefan och jag, även hans hustru Elisabeth.
På sjukstugan
Väl framme på ön får jag en egen stuga som får bli min sjukstuga. Det känns tryggt att vara ute i skärgården med en läkare. Till och med en överläkare. Han är min egen skärgårdsdoktor.
Stugan är i jättefint skick. Som alla hus på den lilla ön. Det bästa med min sjukstuga är att den har en egen utetupp som dessutom är jättenära. Det är nämligen inte så roligt att 10 gånger på natten leta sig via en snårig skogsstig till det räddande båset.
Medan jag medicineras ytterligare röker Stefan en laxsida. Tyvärr kan jag inte riktigt njuta av laxen. Jag smakade en bit och den var jättegod men jag vågade inte äta mera. Det blev Cream Crackers för resten av kvällen. Och vatten.
Det är så synd att jag inte fullt ut kan njuta av vistelsen. Det är så otroligt fint hos Andersons. Allra finast är kanske bastun. Till och med den hoppar jag över den här gången. Jos sauna, viina ja terva ei auta niin tauti on kuolemaksi, tänker jag i mitt stilla sinne.
Ösyn
Efter "maten" blir det en guidning på den fina ön. Om jag skulle vara tvungen att ranka alla ställen jag har besökt på min Tour de Svenskfinland är den här ön en stark favorit för en första plats.
Ön har en jätteliten hjortronmossa som producerar varje år plikttrogen ett enda hjortron. Det är moget, kunde vi konstatera. Det har inte någonsin blivit plockat.
Stefans och Elisabeths dass är också det fint och intressant. Det är ett litet museum över alla resmål de har besökt. På varje resa skriver de en karta till Nyhamns utetupp. Det har blivit ett fint galleri.
Det mörknar redan när vi kommer tillbaka och åtminstone för sjuke mig är det sängdags. Men först har jag ännu ett antal piller att inmundiga.
Jag hoppas att jag får en lugnare natt än de senaste två tre. Och får vakna till en bättre morgon. Som sänglektyr får jag med mig det nyaste exemplaret av den tyska veckotidningen Der Spiegel. Det blev nämligen mycket tal på tyska den här kvällen. Elisabeth är lektor i tyska (och ryska) på Karleby Gymnasium och Stefan utbildade sig till läkare i Frankfurt am Main. De är med andra ord ganska germanofila.
Och hast du mir gesehen så är jag också mycket bättre när jag vaknar. Efter en lätt frukost (ett ägg och en croissant) skriver Stefan ännu ett recept åt mig på ett gammalt receptblock han hittade i stugan.
Sedan är det dags att vända hemåt. För Stefan och Elisabeth betyder det Karleby och för mig Helsingfors. Men först skall jag köra via ett apotek. Jag är otroligt glad och tacksam att jag fick vista på Andersons stuga. I det skicket jag befann mig var det en lyckoträff.
