Hästöskatan i Kronoby är ett bekant ställe för mig. Sedan många många år tillbaka brukar jag tillbringa ett veckoslut varje sommar där. På min vän Mårten Holms (aka Kaffekvarnsmårten) sommarställe på Buskören.
Jag har träffat många människor där under åren men inte Benna och Kaje Silfverberg som bjöd in mig till sitt. Skojigt!
När jag lite försenad rullar in på deras gårdsplan är bordet redan dukat och maten färdigt att serveras. Väl inne i stugan väntar en överraskning på mig.
Inte så svårt, eller? Vi sätter oss till bords. Vi är förutom Benna och Kaje även deras barnbarn Benjamin som har tillbringat hela sommaren med farföräldrarna samt Mårtens hustru Marianne.
Vi äter underbar spaghetti som Kaje har lagat. Här äter man från fint och riktigt porslin varje dag. Det är faktiskt ganska otroligt hur många gånger jag har ätit från papperstallrikar under den här resan. Folk gör det fint i sina stugor men orkar inte diska. Underligt.
Efter maten flyttar jag för sista gången in i en gäststuga. Också den här gången är den fin och ombonad.
Vespan får den här gången bli på gårdsplanet. Väderleksrapporten lovar fint under natten.
Den här sista vistelsen på min Tour de Svenskfinland är präglad av prat, prat, prat. Vi pratar faktiskt till klockan 2 på morgonen. Emellanåt gör vi andra viktiga sysslor. Som flagghalningen klockan 21. Prick.
Kaje tar tillfället i akt och lär ut flagghalningens alla skeden till sitt barnbarn Benjamin. De är många. Verkligen många. Och det skall göras noggrannt.
Efter att flaggan är halad och vimpeln hissad pratar vi vidare inne i den mysiga och ljusa stugan.
Emellanåt allt prat hinner vi med ett bastubad: vi är förutom jag även Kaje och Benjamin. Det är roligt med tre generationer i bastun. Samtalen blir mycket omväxlande i sådana situationer.
Och så fortsätter vi prata inne i stugan. Till småtimmarna. Vad vi pratar om? Mest om min pilgrimsvandring till Santiago de Compostela som jag gjorde år 2009. Benna och Kaje har allvarliga planer på att genomföra den i en nära framtid.
Klockan är redan en bra bit efter två när vi avslutar våra samtal och kryper till sängs. Det sista jag läser innan jag somnar är en väggbonad vars sentens är som klippt och skuret för att sammanfatta min Tour de Svenskfinland.
Jag sover som vanligt under min resa gott i främmande säng. På morgonen ber Kaje mig ännu att titta på den lilla eken han har planterat i juni. Han vill veta om den klarar sig. Jag kan försäkra honom att den kommer att klara sig fint.
Den regninga sommaren var en bra sommar för nyplanteringar som ju mestadels stryker med av för lite vatten. Eken är dessutom mönstergillt omgärdad av ett hönsnät. Det är bara vattensorken som kan göra den illa.
Med en stor portion vemod lämnar jag paret Silfverberg och barnbarnet Benjamin. Det har än en gång varit en fin kväll, natt och morgon. Nu styr jag kosan och Vespan söderut, hemåt. Min Tour de Svenskfinland lider mot sitt slut. Det är "bara" 505 km till Helsingfors.
Jag skall dela upp etappen i två: den första till Tammerfors och efter den är det ju bara en Katzensprung till hufvudstaden. Tack att ni orkade följa med, lyssna och läsa. Vi hörs och ses!
