Maaria Niemi är just hemkommen från Konstbiennalen i Venedig. I en vecka tittade hon på konst i de olika paviljongerna och såg på olika kuratorers arbete. Många av dem var så kallade stjärnkuratorer.
Stjärnkuratorena är dagens megastars på den internationella konstscenen. Lika upphaussade som de stora konstnärerna. Och de kan vara bättre betalda än konstnärerna de ställer ut. En ny trend.
Den går kanske att jämföra med utvecklingen inom den professionella fotbollen. Förr var tränarna de som var sämst betalda i ett klubblag. I dag är de bästa bland dem megastjärnor som håvar in stora summor på feta kontrakt.
Maaria Niemi är inte odelat förtjust i trenden. Somliga reser omkring från biennal till biennal, från det ena stora museet till det andra, med konstnärerna som sitt entourage. Och med resultatet att utställningarna blir utbytbara.
Kuratorn skall ta plats
Själv är Maaria konstkritiker och kurator, bosatt i Tammerfors. Hon har gått den klassiska vägen via studier i konstvetenskap. Hon jobbar som frilans. Innan hon var i Venedig kuraterade hon på Moskvabiennalen.
Där valde hon att ställa ut bara en konstnär, Marcus Lerviks. Ett beslut som inte alla var odelat förtjusta över. Men hon säger att hon hellre gör ett kvalitativt urval än ett kvantitativt urval.
En kurator skall göra självständiga beslut. En kurator skall ha både makt och ansvar, säger hon. Därför jobbar hon helst ensam. När det blir två kuratorer eller ett kuratorsteam urvattnas ofta konceptet.
En kurator gör ingen utställning
Kuratorn är den som förädlar produkten. Som ger verket sin finish. Men hon säger också att det skall ske i tätt och konstruktivt samarbete med konstnären. Hon är gärna proaktiv som kurator, kommer med en idé som konstnären får spinna vidare på.
Idealiskt är det när man känner konstnären och har ett nära samarbete och en dialog kring en kommande utställning. Man gör utställningen tillsammans.
Kuratorn och konstnären sitter i samma båt. Men, och det är viktigt för henne, en konstnär är sällan eller aldrig en bra kurator. En konstnär som jobbar som kurator väljer ofta sig själv och sina kompisar.
Överlag verkar det som om vem som helst får kalla sig för kurator nuförtiden, tycker Maaria. Titeln låter trendig helt enkelt.
Tittar man bakom den påklistrade etiketten gömmer sig där ofta en vanlig amanuens. En lägre tjänsteman som jobbar med det praktiska arbetet på ett museum.
Bra med utomstående kuratorer
Överlag tycker hon att museerna ofta har färdiga rum att erbjuda och personal som sköter det praktiska men inget kunnande. De vet helt enkelt inte vad de skall ställa ut och hur det skall ställas ut. Det här gäller framför allt nutidskonsten.
Då är det bättre att man plockar in en kunnig kurator utifrån och ger henom utrymme att verka.
Avslutningsvis säger Maaria Niemi att det är bra att det i dag finns utbildningar för kuratorer. Men att det kan vara tufft att få jobb i Finland. Här finns ingen tradition att välja kuratorer utanför boxen.
