Peter Vacks magnum opus www.RachelOrmont.com är en samtida odyssé som nog aldrig ska beskrivas, någonsin. Den ska upplevas. Och älska den eller hata den, men det har aldrig tidigare gjorts något liknande.
Visningen av filmen var ett spektakel i sig. Peter Vack var på plats och det serverades gratis öl och geléhallon. Elis modererade ett intressant samtal och det hela uppnådde någon typ av leviterande, magisk atmosfär.
2024 års bästa film.
Jag pratade lite med Tomas Alfredson om Torsk på Tallinn. Jag påstod att det var ett väldigt sorgligt och mörkt verk. Han instämde, men var het på gröten att lägga till att den väl också är rätt så rolig? Ja, den är hysterisk.
Tomas Alfredsons Låt den rätte komma in skiljer sig markant från John Ajvide Lindqvists bok, och till en början (när jag först läste boken) var jag, om jag minns rätt, aningen irriterad över förändringarna. Idag kan jag knappast påstå att det stämmer. Det är två säregna verk som speglar ett dilemma på olika vis. Alejandro Jodorowsky sa någon gång, när han talade om adaptioner till film att (och jag citerar ur minnet med rum för små defekter i språk) >>You have…
Prolog
Cirkeln började i London för cirka 5 år sedan, och slöts idag på Filmhuset.
London, 2019
Jag och Tuva, min syster, strosade omkring Londons turistfyllda gator och försvann efter ett tag in i en videobutik (resterande medlemmar av familjen handlade kläder). Jag såg, i mitt febrila sökande efter att få spendera pengar, att de hade Antichrist på blu-ray och omfamnade den illa kvickt. Det är någonstans här, cirkeln faktiskt börjar. Han i kassan kollar på förpackningen, sen på mig, sist…
En av de 613 sämsta filmer jag sett. Jag kan inte säga någonting bra med The Snowman. Allting är horribelt, med betoning på allting. Hur kan Tomas Alfredson gjort Fyra nyanser av brunt och Låt den rätte komma in? Är det bara Hollywoods fel att den här är usel? För han har ju gjort bra filmer? Jag är genuint imponerad, på något märkligt vänster, att man kan göra en så genomrutten film.
