Ett julmirakel i Tokyos undre värld, där kärlek, hopp och tro aldrig överger individen - hur långt ner i samhällsskiktet man hamnar. En magisk film om att ha och förlora och som enligt min mening, tar något av det bästa från japanskt filmskapande.
Den här kan jag tänka mig att se varje jul.
Två timmar jag aldrig kommer få igen. Otrolig mycket fanservice, till den grad att det inte blir så mycket annat över. Se en riktig actionfilm med både hjärta och hjärna istället.
En absurd skildring av alkoholism, kvinnor och Berling med ett bildspråk som för tankarna till Roy Andersson och David Lynch. En namnlös vacker kvinna slår följe med sin motsats, den härjade uteliggaren, och dricker sin väg genom stan under ett par dagar (månader?). Inget för den som förväntar sig en konventionell film, sevärd men enbart för den med specialintresse.
