I slutet av januari tog Ivan sitt livs hittills svåraste beslut och lämnade hemlandet Nicaragua.
Han betalade en människosmugglare 5 000 dollar för att hjälpa honom till USA. Summan som motsvarar flera årslöner i hemlandet hade han sparat ihop under flera års tid. Han visste att resan medförde risker.
– Min mamma ville inte att jag skulle åka. Hon behövde oss i hushållsarbetet. Men jag intygade henne att det här är min chans om jag vill framåt i livet. Jag kände oro men sade till henne att hon inte ska göra det.
Ivan packade med sig det mest nödvändiga i en resväska och begav sig iväg med ett tjugotal andra migranter.
– Skor, ett par byxor och några blusar. Passet och andra dokument, en flaska vatten och några värktabletter, räknar han upp.
Migranter flyr undan ett krisdrabbat Nicaragua: "Jag gick hotfulla sms som jag fortfarande har kvar"
Nicaragua är ett av Latinamerikas fattigaste länder. Förtrycket av oliktänkare under den auktoritära presidenten Daniel Ortega har länge varit brutal och har intensifierats efter att Ortega omvaldes i november ifjol.
Ivan var själv inte politiskt aktiv, men familjen var ändå "öronmärkt" av statsmakten.
– Myndigheterna vet att vår familj var emot regeringen. Jag fick hotfulla sms som jag fortfarande har kvar.
Det svåra läget i Nicaragua har fått människor att lämna landet. Antalet personer som flytt från Nicaragua i hopp om en bättre framtid i USA har ökat drastiskt det senaste året.
Många stoppas ändå vid gränsen med stöd av en kontroversiell pandemilag som USA tog i bruk under Donald Trumps presidentperiod, och som Joe Biden hållit kvar. Lagen ger USA:s gränsmyndigheter rätt att snabbdeportera migranter vid gränsen utan att ge dem tillträde till en asylprocess.
Därför gör många av ren desperation som Ivan och anlitar människosmugglare. De som lyckas ta sig över gränsen utan att bli sedda, har en bättre chans att stanna.
Fyra veckors färd i hopp om att nå USA
Den nästan fyra veckor långa resan genom Honduras, Guatemala och Mexiko minns Ivan som brutal.
Oftast färdades han och de andra migranterna till fots, ibland på ett bilflak.
Samma frågor ramade in den dagliga färden: Var ska vi sova nästa natt? Var kan vi tvätta oss? När kan vi äta nästa gång?
Nicaragua fyra år efter protesterna den 18 april: Ett land i ruiner – en opposition i exil
Ivan är katolik och minns att han ofta bad till Gud under resan.
– Herre, hjälp mig ur det här, bad jag. I gengäld lovade jag att besöka första bästa kyrka i USA om han hjälper mig ända fram.
Den sista biten över floden Rio Grande, från Norra Mexiko till Texas, gjordes i en båt.
Känslan han fick när han kände amerikansk mark under fötterna var speciell.
– Jag fick genast lättare att andas och kände mig som en annan människa.
Brodern väntade i New Jersey
Ivan hade tur. Gränsmyndigheterna i södra Texas lät honom stanna i USA i väntan på en asylprocess.
Slumpen kan ha spelat en roll. Andra migranter och insatta källor som Yle talat med uppger att det finns en rejäl dos godtycklighet med när gränspolisen avgör vilka migranter som snabbdeporteras medan andra tillåts stanna i landet med möjligheter till asyl.
Det som troligen räddade Ivan var att hans yngre bror redan kommit till USA några månader tidigare.
– Medan de höll mig i Texas så ringde de upp min kontakt i New Jersey. Han bekräftade att han känner mig och att min flygresa redan är betald.
Någon dag senare landade han på Newarks flygplats i New Jersey.
USA känns tryggt jämfört med Nicaragua
Ivan bär baseballaget Boston Red Sox keps på huvudet när vi träffas i en av New Jerseys förorter bland småhus, gräsmattor och amerikanska flaggor i fönstren.
– Flera nicaraguaner har spelat för Red Sox, därför stöder jag dem.
Kärleken till baseball är en av de få saker som Ivans hemland Nicaragua och USA har gemensamt. Men där slutar parallellerna menar Ivan.
– Nicaragua är i ett upplösningstillstånd. Här är gatorna rena och bilarna stannar vid korsningen och låter dig passera.
Brottsligheten, våldet och otryggheten är vardag för många i USA. Men Ivan upplever att han kommit till ett land med en helt annan nivå av trygghet och förtroende än hemlandet Nicaragua.
– Häromdagen efter att jag ätit lunch på restaurang tillsammans med min chef, sprang ägaren ut efter oss för att fråga om vi tappat en plånbok som hon hittat. Hon sade att den innehöll många sedlar.
– Det hade aldrig skett i mitt land. Ingen skulle återlämna en plånbok de hittar som dessutom är fylld med pengar.
Första jobbet efter en dryg månad i USA - timlönen på 18 dollar känns furstlig
Ivans goda tur fortsatte då han efter fem veckor i USA fick sitt första jobberbjudande.
Fyra dagar i veckan skickas han ut för att klippa gräsmattan och göra gårdsarbete hemma hos kunder.
Timlönen på 18 dollar känns furstlig.
– Hemma förtjänade jag 120 dollar i månaden på en cigarrfabrik. Här kan jag få ihop samma summa på en dag.
En del av lönen går till hyran, Ivan betalar 400 dollar i månaden för ett delat sovrum i ett hus med ett tiotal andra boende.
Men han har redan lyckats skicka hem över tusen dollar till sina föräldrar.
Ansvarskänslan och viljan att hjälpa sin familj i hemlandet är stark.
Oron hos mamma har också lättat en aning, berättar Ivan.
- Hon säger att jag haft tur och att jag inte ska slösa bort den chans jag nu fått.
Rätten behandlar asylprocessen - men Ivan är optimist: "Jag lever redan min amerikanska dröm"
Vännerna är än så länge få och Ivan berättar att han sällan lämnar sin bostad om kvällarna efter jobbet. Han ringer ofta sin familj i hemlandet. Men ensamhetskänslan är ofta påtaglig.
– Men jag är här nu och måste ge allt jag har.
Ännu finns inga garantier för att Ivan får stanna i USA. Hans asylansökan behandlas av myndigheterna. Senare på hösten bör han närvara i rätten när en domstol behandlar hans fall.
Jag frågar om han är orolig men Ivan skakar på huvudet.
– Jag lever redan min amerikanska dröm. Det känns lugnt.
Om framtiden vet han inte mycket, men säger att han åtminstone tänker lära sig engelska.
Och se en baseballmatch.