På en blåsig takterrass i Åbo möter jag årets jury för Svenska Yles litteraturpris. Jag börjar med att fråga Panda Eriksson varför hen tror att valet i år föll på hen.
– Ja, det måste jag säga att jag inte riktigt vet, så jag blev väldigt positivt överraskad. Men visst, jag har ju ett samhällsengagemang och kanske ville man ha mera mångfald och synliggöra att det inom litteraturen, konsten och kulturen finns en rik mångfald? Kanske man också förväntar sig att någon som inte representerar normen kan lyfta fram sådana teman? spekulerar Eriksson.
Väl gissat!
"Tanken bakom juryn är att hitta människor med olika erfarenheter. Panda har ett samhällsengagemang och har visat på att det finns andra perspektiv på det finlandssvenska", så motiverar Svenska Yles kulturchef Åsa Salvesen valet av Eriksson.
Äter veganskt men är en allätare när det kommer till litteratur
I stället för att förirra mig i Erikssons breda samhällsengagemang som spänner sig över transpersoners rättigheter till tillgänglighetsfrågor och rättigheter för sexuella minoriteter går jag rakt in på Erikssons läsande.
Som enväldig domare för Svenska Yles litteraturpris ska hen läsa all finlandssvensk skönlitteratur, poesi och barnlitteratur som har getts ut under det senaste året. Det borde handla om ungefär 50 böcker, så det är ju väldigt passande med en domare som sedan tidigare är en van läsare.
– Jag läser mycket och gärna och ur en bred genre, så det borde inte bli några problem.
Eriksson berättar att hen alltid har läst.
– När jag var barn var biblioteket mitt favoritställe och på sommarloven sysslade jag med att klättra upp i träd och sitta där och läsa hela dagen.
Klättrar du fortfarande upp i träd och läser?
– Jag strävar nog fortfarande efter att söka mig ut i naturen för att läsa där det finns någonting annat att titta på emellanåt. På så vis blir det helt enkelt en dynamisk helhet, att det är inte bara att läsa utan det blir en hel upplevelse.
Läsupplevelsen behöver inte vara härlig
Nu kanske det låter som om Eriksson är en riktig livsnjutare som helst sitter med en bok i handen i ett träd samtidigt som en ljum vind får hårlockarna att lyfta från axlarna. Allt det här med ett litet förnöjsamt leende vilandes i mungipan. Så här kan det visserligen se ut ibland men det är inte ändå det här som är det viktigaste hen eftersträvar med sitt läsande.
– För mig behöver inte läsupplevelsen vara härlig i sig, utan det viktigaste är att den väcker någonting. En reaktion eller ett engagemang. Det kan ju lika bra vara så att jag läser någonting och märker att jag är förbannad! Då känner jag "wow, nu har den här författaren lyckats med någonting", säger Eriksson.
Det här är också någonting som Eriksson tar med sig när hen ska utse vinnaren av Svenska Yles litteraturpris.
– Jag kommer absolut inte att välja någonting som är gråbeige utan det ska vara någonting som väcker någonting i mig. Vad det sen är kan jag inte säga, det kan vara vilka känslor som helst men någonting ska boken väcka.
En "medhårsläsare" som läser ut böckerna
Eriksson pratar om någonting som hen kallar "medhårsläsning" vilket innebär att hen som läsare försöker behandla texten väl och se det fina i den. Det här är också en av orsakerna till att hen alltid försöker avsluta de böcker som hen påbörjar.
– Många har sagt åt mig att man inte behöver förbinda sig till en bok om man inte lyckas sjunka in i den efter de första hundra sidorna. Men jag försöker läsa böckerna till slut, för jag vill försöka hitta det där guldkornet som finns där. Det måste ju finnas en orsak varför den är skriven och varför den är utgiven och det känns som ett spännande mysterium att försöka hitta de här goda sidorna.
När jag väl öppnat en bok känner jag att jag har förbundit mig och det är väldigt sällan som jag lämnar en bok oavslutad
Av den här orsaken tenderar Eriksson också ha flera böcker på gång samtidigt.
– Jag försöker läsa en bok åt gången men jag tror aldrig i mitt liv att jag har lyckats med det. Jag blir så lätt medryckt och känner att jag måste börja läsa, säger hen och berättar att hen för tillfället läser fyra eller fem böcker.
Men Eriksson påpekar också att hen betar av böcker i samma takt som hen börjar läsa nya böcker.
– När jag väl öppnat en bok känner jag att jag har förbundit mig och det är väldigt sällan som jag lämnar en bok oavslutad.
Att vara en dedikerad läsare är ju väldigt praktiskt för någon som ska agera enväldig domare för ett litteraturpris. Eriksson strävar också efter att läsa hela skörden av finlandssvensk litteratur från pärm till pärm, någonting som hen ser fram emot.
– Jag vill ge alla böcker en ordentlig chans.
Läsningen som ger mera än den tar
Någon uppoffring är det inte ändå frågan om, då hen sammankopplar läsningen med sitt samhällsengagemang.
– Inom kulturen reflekteras det som pågår i dagens samhälle. Eftersom jag har varit väldigt aktiv inom mänskliga rättigheter, och särskilt inom köns- och sexuella minoriteter, har jag märkt att det här är teman som nu har börjat synas allt mer i litteraturen då människor vågar skriva om sina personliga erfarenheter, men också på ett mer allmänt plan, säger Eriksson som också säger att hen ser möjligheter att få nya insikter om samtiden.
– Litteraturen är en direkt spegling av det samhälle vi lever i och hur man hanterar sådana teman skönlitterärt, och jag hoppas förstås få läsa om mångfald i de här böckerna som jag nu ska läsa.
Men hur ska en extrovert mångsysslande människorättsaktivist med politiska uppdrag och ett brett samhällsengagemang hinna läsa alla de här böckerna?
– Jag är jätteduktig på att läsa små snuttar åt gången. Vare sig jag sitter på bussen eller jag har en timme mellan något möte och sitter på ett café och väntar. Det är mina små "carpe diem-stunder", skrattar Eriksson och konstaterar:
– Man tar sig tiden helt enkelt. Om man vill läsa måste man skapa tid för sig att läsa och jag tycker det är värt det på alla sätt och vis.