Många finländare sover allt för lite. Enligt forskarprofessor Timo Partonen vid Institutet för hälsa och välfärd (THL) är det sannolikt att vi går mot en tid då vi sover allt kortare nätter. År för år sover vi mindre.
Under coronapandemin sov visserligen många finländare mer, men kvaliteten på sömnen var inte den bästa.
Sömnkvaliteten har blivit mycket sämre i och med att vi tillbringar allt mer tid framför tv:n och datorn, eller med smarttelefonen och pekplattan i handen. De som använder smarta enheter sent på kvällen har mer sömnproblem.
Finländarna går allt senare och lägger sig, konstaterar Partonen.
– Tjänsterna i samhället är mer inriktade på kvällar än tidigare, vare sig det handlar om hobbyer, affärer eller nöjen. Det här piggar upp och försenar läggdagstiden. Många sover för korta nätter på grund av det här.
Optimalt: Läggdags 21–01
Timo Partonen konstaterar att alla har sin egen interna klocka och tider då det är lättare att somna och vakna. En del är morgonmänniskor, andra nattugglor.
Partonen säger ändå att det skulle vara bäst om alla gick och lade sig mellan klockan 21 och 01. Om man lägger sig efter klockan ett försämras sömnkvaliteten och sömnen hinner inte utvecklas som den ska.
– En lagom tidpunkt för läggdags möjliggör en tillräckligt lång nattsömn. Det är dessutom också viktigt att kunna sova ostört, vilket förstås inte alltid förverkligas, säger Partonen.
Det är inte bara smarta enheter och fritidssysslor om kvällarna som påverkar nattsömnen. Också oregelbundna arbetstider eller skiftarbete leder till sömnproblem. Allt fler jobbar också övertid, vilket påverkar sömnen.
Går inte att lura det egna sömnbehovet
Enligt THL:s statistik upplever var fjärde kvinna och var femte man att de sover för lite.
Partonen säger att det finns individuella skillnader i hur mycket vi behöver sova, men att 95 procent av människor behöver mellan sex och nio timmar sömn.
Endast 2,5 procent av vuxna upplever att de mår bättre av att sova mindre än sex timmar, medan en lika stor mängd människor behöver mer än nio timmar sömn.
Partonen påminner om att man inte kan ändra på det egna sömnbehovet. Man kan med andra ord inte övertala kroppen och hjärnan om att de inte behöver så mycket sömn.
– Å andra sidan kan många sjukdomar påverka sömnbehovet. Exempelvis depression, diabetes, sömnapné, hypotyreos och inflammatoriska sjukdomar kan öka behovet av sömn.
Problem redan efter en kort natt
När man sover för lite och har sömnbrist ökar sömnbehovet tills sömnskulden, som Partonen uttrycker det, betalats av med flera extra långa nätter.
– För kora nätter orsakar skador redan efter en natt.
Den självklara följden av en för kort natt är trötthet, men det för också med sig andra problem. Partonen räknar upp några: nedsatt koncentrationsförmåga, minskad uppmärksamhet, långsammare reaktioner, irritation och ökad hunger.
– Det här kan leda till att du gör misstag eller hamnar i bråk och olyckor. De snabba konsekvenserna är också förhöjt blodtryck och en försvagning av sockertoleransen, vilket belastar hjärtat.
Om man sover för korta nätter i flera veckors tid kan det uppstå störningar i metabolismen. Om det pågår i flera månader eller år ökar risken för att insjukna i diabetes typ 2, kranskärlssjukdom och depression.
Heli Järnefelt, specialforskare vid Arbetshälsoinstitutet, konstaterar att en del inte känner igen symtomen på sömbrist. Exempelvis personer som jobbar i skift kan vänja sig vid att konstant vara trötta.
Personer i medelåldern kan också vara mer vana vid sömnbrist, eftersom de i regel sover kortare nätter. Järnefelt säger att de befinner sig i de så kallade toppåren och kan vara belastade på grund av arbete, barn och åldrande föräldrar.
Också de som närmar sig pensionsåldern sover kortare nätter, medan unga vuxna sover längre.
– De nervmekanismer som upprätthåller sömnen fungerar bättre för unga. Yngre människor har också färre kroniska sjukdomar. Sömnmängden och kvaliteten blir ofta sämre med åldern. I äldre ålder ökar också många typer av sjukdomar, vilket lätt syns också i sömnen, säger Järnefelt.