På pappret ser det just nu bra ut inför vintern på elmarknaden. I fjol var läget betydligt värre på grund av kriget i Ukraina.
Kärnkraftverket Olkiluoto 3 har efter många om och men kommit igång, vindkraften producerar mer än tidigare och den värsta chockeffekten av kriget har lagt sig.
Dessutom visar handeln med futurer – som bestämmer elpriset på längre sikt – att priset den närmaste tiden inte borde skjuta i höjden.
Det har fått många att välja rörliga avtal, alltså priset på elbörsen istället för andra typer av elavtal nu när priset har varit förhållandevis lågt.
– Men vi är fortsättningsvis beroende av vad som händer i Mellaneuropa, påminner professor Peter Lund på Aalto-universitetet.
Nord Pool är en europeisk elbörs
Lund, som är en av vårt lands främsta energiexperter, kan inte nog understryka hur beroende vi är av utomstående faktorer. Ta till exempel elbörsen Nord Pool.
– Nord Pool är inte längre en nordisk elbörs, påpekar Lund. Den är en europeisk elbörs där Tysklands betydelse är stor.
Så länge börsen dominerades av de nordiska länderna på 1990-talet och en bit in på 2000-talet var det annat. Men under de senaste 15 åren har tyngdpunkten förskjutits söderut i takt med att länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien har anslutit sig.
Det är på elbörsen priset fastställs och det är de tyngsta aktörerna vars ord och handlingar väger mest.
Det här för oss tillbaka till börspriset på el, alltså marknadspriset timme för timme på elbörsen Nord Pool. Det bestäms av flera faktorer, men utvecklingen nu kommer inte att gynna oss i Norden, tror Peter Lund:
– Ju starkare integreringen av den europeiska elmarknaden är, desto dyrare blir det för oss.
Lunds resonemang ser i korthet ut så här:
Elkablarna till närmast Tyskland byggs ut hela tiden. Den billigare nordiska elen överförs i växande takt till en större marknad med högre elpriser. Det i sin tur leder till att det genomsnittliga priset höjs hos oss medan tyskarnas pris blir lite billigare.
– Redan nu är priserna i snitt högre än de var före energikrisen, konstaterar professor Lund.
Politikerna borde vakna
Vem vinner? Jo, elproducenterna i Norden, svarar Peter Lund. Han menar att det den här vägen kommer att bli en viss inkomstöverföring från konsumenterna till elproducenterna.
– Det här är något som politikerna inte överhuvudtaget har diskuterat, beklagar sig Lund.
I och med att EU:s egen lagstiftning driver utvecklingen mot att elmarknaderna integreras allt starkare - det kallas harmonisering - borde den här frågan debatteras politiskt menar Lund.
– Jag brukar säga på skämt att vi borde kapa kablarna till Mellaneuropa för att på det sättet slippa prisstörningar, säger Peter Lund.
En nordisk energimarknad som huvudsakligen bygger på fossilfri energi skulle vara ganska stabil i sig.
På grund av elmarknadens prissättningsmekanism - kallad marginalprissättning - så är det de dyra fossila bränslena som driver upp priserna. Det har att göra med att det är den dyraste produktionsformen (kol, gas) som bestämmer det slutliga priset för konsumenten.
– Högsta priset som betalas sätter i viss mån priset för oss också, sammanfattar Peter Lund.
Det här är alltså produktionsformer som närmast finns utanför Norden i övriga europeiska länder.
Det finns för litet reglerkraft
Även om läget nu är klart bättre än ifjol anser Lund att det är långtifrån optimalt. En av hans käpphästar är den så kallade regler- eller reservkraften. Den behövs när det är svinkallt och vindstilla. Vindkraften är som bekant inte ett alternativ dylika dagar.
– Det handlar om att när tillgången på el är knapp och priset skjuter i höjden så skapar man ett extra utbud på marknaden via till exempel inhemska motorkraftverk.
Enligt Lund handlar det om en investering som kunde göras i statlig regi som en del av energiinfrastrukturen och som skulle betala igen sig över tid.
Som läget är nu är det marknaden som borde stå för reglerkraften, men intresset är lamt och Lund förstår varför:
– Det rör sig om bara några veckor per år när det är som kallast och vinstmarginalerna är små.
Ett pristak kunde skydda konsumenterna
Om läget blir riktigt kritiskt som ifjol vore det på sin plats med någon form av pristak, menar Peter Lund.
Bland annat EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har sagt att det inte borde få bli lika kraftiga priskast som förra vintern.
– Våra politiker kunde besluta om ett tillägg till elmarknadslagen som skulle stipulera att elpriset inte får överstiga en viss nivå, föreslår Peter Lund.
Vad kunde vara ett realistiskt pristak?
– Svårt att säga, svarar Lund. Men när priserna per kilowattimme steg till 30–40 cent var det en helt omöjlig situation för konsumenterna. Kanske kring 20 cent per kilowattimme vore bra.
Eftersom prisvariationerna på el är stora handlar det inte om att pristaket skulle gälla varje gång börspriset når 20 cent, utan det skulle vara snittpriset under en längre tidsperiod som gäller.