”Låtarna blev lite roligare för att jag sjöng på dialekt” – Rickard Eklund har fått varierande reaktioner på sin musik

Ända sedan tonåren har Rickard Eklund fått frågor om varför han sjunger på Närpesdialekt. I sitt sommarprat svarar han en gång för alla.

En man med stort mörkt skägg, kort mörkt hår och glasögonen som är runda med mörk kant upptill och smal silverfärgad kant nedtill och mörka bågar, tittar in i kameran och småler med sluten mun. Bakgrunden är grön och uppe i högra hörnet står texten sommarpratare.
Rickard Eklund är poet och musiker. Han uppträder på dialekt och får blandade reaktioner. Bild: Parad Media, grafik: Yle/Clas Christiansen

För Rickard Eklund har den där eviga frågan om varför han skriver låtar på dialekt ekat i hans öron så länge att han knappt hör den längre. När han debuterade som poet för ett år sedan ändrades jargongen.

– Det var intressant, nästan löjligt, när den första frågan som ställdes efter att min diktsamling tundra kom ut var varför jag skrev den på standardsvenska.

Rickard Eklund sommarpratar om att göra sig förstådd med eller utan sin dialekt, och det gör han naturligtvis på Närpesdialekt.

”De tittade på mig som på ett exotiskt djur” – Rickard Eklund om varför han sjunger på Närpesdialekt

Man hörde inte riktigt vad du sjöng, så man visste inte när det var meningen att man skulle skratta

En åhörare på en av Rickard Eklunds konserter

Så länge Eklund kan minnas har han skrivit låtar, men det var någon gång under ungdomsåren han började skriva sina låtar på Närpesdialekt.

Till en början skrev han låtar som var mer åt det humoristiska hållet.

– Bara att jag sjöng på dialekt gjorde att folk tyckte låtarna var lite roligare.

En ung brunhårig pojke sitter vid ett trumset med trumpinnar riktade mot trummorna. Bakom honom syns ett fönsterbräde med en rad kaktusar på.
Rickard Eklunds första instrument var en synt som han fick av sina föräldrar, och med den föddes en livslång passion. På bilden är han tre år och prövar på att spela trummor. Bild: Privat

På den tiden var musik på dialekt starkt förknippad med humor, och det föll sig naturligt att Eklund fortsatte i samma spår som Lasse Eriksson och 1G3B, som också sjöng på Närpesdialekt.

Det här ändrades år 2010 när Eklund grundade bandet Schlagwerk och började skriva låtar om mer seriösa ämnen, men han höll sig fortfarande till dialekt.

Han kommer särskilt ihåg en spelning på en bar i Vasa, när en man ur publiken kommer och tackar för spelningen, men också har en synpunkt: ”Man hörde inte riktigt vad du sjöng, så man visste inte när det var meningen att man skulle skratta”.

– I dag är jag van vid sådana kommentarer, men det här var första gången och jag blev naturligtvis lite irriterad. Fast det var såklart inte hans fel att han förknippade musik på dialekt med humor.

”Säg något roligt på Närpesdialekt”

Rickard Eklund upplever att Närpesdialekten ibland har öppnat dörrar och tagit honom till oväntade platser.

Ibland har situationerna han funnit sig själv i varit smått absurda.

– När jag uppträdde på SVT var det knappast många som förstod vad jag stod och ylade om. Och när jag uppträdde för en nordisk språkförening i Köpenhamn tittade de på mig lite som på ett exotiskt djur.

En svartvit bild på en man som sitter i soffan med ett papper och en sladd i ena handen och andra handen som drar för munnen. Han sitter med benen i kors och bredvid honom ligger en hög med blandade saker, en saftkartong, ett häfte, kläder och en säck lövträdskol. En foten vilar mot en gitarr i sitt fodral.
Rickard Eklund kallar Schlagwerk för sitt första riktiga band. Bandet släppte sin sista skiva år 2020. Bild: Privat / Magnus Nordström

På samma sätt som dialekten har kunnat leda till spännande upplevelser så har den också lett till missförstånd.

– När jag studerade i Ekenäs trodde en klasskompis att vi brukar koka get på nyår i Närpes när jag sa att ”vi sku kok na jiet”. Vad jag menade var ju att vi skulle laga mat.

Musiken talar sitt eget språk

Efter att ha stått på scenen och framfört sin musik på Närpesdialekt i många års tid har Eklund fått varierande reaktioner på sin musik.

– Under åren vill jag påstå att publiken ibland har förstått allt, ibland hälften och ibland ”itt naa mallin”.

– Men de gånger som någon har sagt att själva texten har varit obegriplig så har de samtidigt också sagt att musiken har något som ändå resonerar i dem.

Är det någon skillnad vilket språk man sjunger på? Eller är det viktigaste hur man sjunger och framför låten? ”Kanske he egentligen je överskatta ti förstå kva folk sjonger?” De frågorna filosoferar Rickard Eklund kring i sitt sommarprat.

Vilket är ditt favoritord på dialekt? Berätta i kommentarerna!