Peace for our time. Fred för vår tid.
Neville Chamberlains ord efter Münchenöverenskommelsen som Storbritannien och Frankrike slöt med Adolf Hitlers Tyskland och Benito Mussolinis Italien år 1938 spökar i Europa år 2025.
Bland annat Estlands utrikesminister Margus Tsahkna har tidigare i år varnat för eftergifter till Ryssland och hänvisat till Chamberlain. Men efter att USA:s president Donald Trump och Rysslands Vladimir Putin i veckan diskuterat Europas framtid utan att Ukraina eller EU fått en syl i vädret är det allt fler som ser historiska paralleller.
Den tidigare svenska statsministern Carl Bildt skriver på X att ”inte ens Chamberlain” gjorde stora eftergifter innan förhandlingar inletts.
”Fred genom dialog”
Inför säkerhetskonferensen i München, som anses vara världens viktigaste forum för internationell säkerhet och utrikespolitik och som i år ordnas 14–16 februari, skriver Anton Gerashchenko att Münchenöverenskommelsen har blivit en symbol för hur diplomatiska eftergifter till en angripare misslyckas.
”Jag hoppas att det här veckoslutet och de närmaste livsviktiga veckorna inte går till historien som ett sådant misslyckande”, skriver Gerashchenko som är tidigare rådgivare till Ukrainas inrikesminister, på X.
I The Telegraph varnar också Storbritanniens tidigare försvarsminister Ben Wallace för eftergiftspolitik i Tyskland:
”Mottot för München är 'fred genom dialog', men under senare år har säkerhetskonferensen också visat sig vara en bastion av europeiskt motstånd mot Rysslands olagliga invasion av Ukraina. Desto tråkigare är det därför att årets konferens verkar återspegla katastrofkonferensen 1938 när Europa var blint för Hitlers dubbelspel. Stanken av eftergiftspolitik återvänder till München”, skriver Wallace.
Den lettiska Europaparlamentarikern Rihards Kols skriver på X att Europa som en sömngångare går mot en ny Münchenöverenskommelse.
Men Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet sedan 2001, drar i handbromsen.
– Man kan inte läsa historien som en kokbok, historien repeterar sig aldrig helt och hållet, säger han.
– Men det finns vissa saker som är är bestående. Geografin: Europas geografi har inte förändrats.
Meinander konstaterar att stormakter också alltid tenderar att förbise mindre makters och staters intressen.
– Det har funnits perioder då man har kunnat ha internationella överenskommelser om hur man ska agera. Men regelbundet har de ju sedan vittrat sönder om det uppstått kriser eller förändringar i världsekonomin eller geopolitiken.
Ideologi och teknologi
Professor Meinander ser också skillnader mellan då och nu.
– Man kunde säga att Hitler och Stalin då styrdes av tydliga ideologiska övertygelser som gjorde att de kunde driva på sina case mycket medvetet. Man kan inte säga att det är samma sak med Putin och och Trump, att de skulle vara kapabla att styra sina folk på samma sätt som de här två diktatorerna.
En annan skillnad är dagens teknologi. Henrik Meinander säger att man länge trodde att webb och sociala medier skulle stärka den demokratiska kommunikationen.
– Det har visat sig att det är tvärtom. De är utmärkta redskap för diktatorer. Det här ser man nu när det gäller Putin och frågan är om det här också är någonting som Trump kommer att använda.
I ett svagt Europa ser Meinander en likhet mellan 1938 och 2025.
– Då var Europa splittrat. Det ledde till att de västeuropeiska västmakterna, det vill säga framför allt Frankrike och England, då ville uppnå en kompromiss med Hitler, säger Meinander.
– Och nu är vi i en situation då EU är tämligen svagt.
Meinander avser att USA minskar sitt engagemang i Europa och i och med att EU:s försvar i stor utsträckning har skötts av Nato så försätter det EU och militäralliansen i vad han beskriver som ”en utmanande situation”.
– Jag tror, eller vi ska säga att jag hoppas, att det här skulle leda till att EU och Nato omformas till en mer europeisk lösning, alltså att Europa inte skulle vara lika beroende av Förenta staterna som tidigare. Det är alldeles möjligt.
Som försvarsminister Antti Häkkänen (Saml) uttryckte det på torsdagen i Bryssel:
– Europas uppgift är tydlig.
Från 1938 till 2007
– Världen är mycket annorlunda än den var på 1930- och 40-talen. Men en sak är den samma och det är att det alltid finns en risk för att det geopolitiska spelet urartar i ett globalt krig, säger Henrik Meinander.
Ben Wallace citerar Winston Churchill – som tog över som brittisk premiärminister i maj 1940 – när han kritiserade sin föregångare Chamberlain: ”Ni fick välja mellan krig och vanära. Ni valde vanära och kommer att få krig”.
Ben Wallace fortsätter:
”Samma öde väntar Västvärlden, vare sig det sker i Taiwansundet, i Iran eller på annat håll i Europa, om man inte visar sig stark nu. Och liksom för 87 år sedan går rötterna tillbaka till München.”
Men i stället för att stirra sig blind på 1938 kan man också spola tillbaka bandet bara 18 år, till 2007. På det årets säkerhetskonferens i München höll Vladimir Putin ett tal som var aggressivt mot Nato och mot USA:s ”monopolistiska dominans”.
– Ingen känner sig trygg. Folkrätten är inte en stenmur som man kan gömma sig bakom. En sådan politik leder bara till kapprustning, sa Putin år 2007.
Sagt och gjort: Ryssland gick in för att rusta upp, inte ner: I februari det året drog sig Ryssland ur INF-avtalet om avskaffande av medel- och kortdistansrobotar.
Och följande sommar lämnade ryssarna CFE-avtalet om begränsning av konventionella styrkor i Europa i protest mot Natos missilförsvar i Polen och Tjeckien.
Följande år samlades militäralliansen till toppmöte i Bukarest och Kroatien och Albanien erbjöds medlemskap, men Putin – som alltså var inbjuden och deltog i Natomötet – fick se Tyskland sätta stopp för en motsvarande inbjudan till Georgien och Ukraina.
Från 2007 till 2025
– Det som Putin framförde 2007, det kunde man säga att han har verkställt, konstaterar Henrik Meinander.
– Det är uppenbart att han trodde att han genom hotelser skulle kunna böja EU och Förenta staterna till en överenskommelse när det gällde just Ukraina, men när det inte skedde så kom han att börja använda vapenmakt.
Dagens krig i Ukraina är en följd av det Vladimir Putin sa då, anser Meinander.
Han konstaterar att förlusten av den kontroll som Sovjetunionen under kalla kriget hade över två tredjedelar av det kontinentala Europa var förnedrande för ryssarna.
– Det ryska tänkandet går ut på att man måste säkra sitt inflytande.
Enligt Meinander är det ryska försöket att splittra de europeiska länderna ett bestående element i det ryska sättet att förhålla sig till det övriga Europa.
Statsminister Petteri Orpo (Saml) sa inför säkerhetskonferensen i München att han måste delta för att han vill vara med och skapa en gemensam europeisk röst vid förhandlingsbordet.