BRYSSEL Kontentan av säkerhetskonferensen i München som avslutades på söndag ger de europeiska politikerna mycket att begrunda inför framtiden. Eventuella tvivel kring USA:s dalande intresse för Ukrainas sak och Europas säkerhet överlag försvann senast vid möten med representanter för Trumpadministrationen på Bayerischer Hof.
USA:s ståndpunkt i förhållande till Europa kan kokas ned till ett kärnfullt budskap – att det nu är dags för Europa att axla ett betydligt större ansvar för det egna försvaret medan USA:s fortsatta engagemang inte är hugget i sten.
Då försvarsminister Pete Hegseth avrundade Natos försvarsministermöte i Bryssel i torsdags genom att konstatera att försvarsalliansen i trumpsk anda skulle göras ”storslagen” igen (make Nato great again) ingick tillägget om att uppgraderingen av det europeiska försvaret ska ske med europeiska pengar.
För USA skulle ett större europeiskt engagemang i det egna försvaret innebära att man kan flytta fokus och resurser till Asien och Amerikas främsta globala utmanare Kina.
Förutom vapen handlar det också om de omkring 100 000 soldater som USA har i Europa för tillfället.
Fred i Ukraina, men på vems villkor?
Mer akut än USA:s skifte av fokus från Europa är ändå de nära förestående förhandlingarna om ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina. Höga representanter för USA och Ryssland ska träffas i Saudiarabien redan under de närmaste dagarna för att inleda fredsförhandlingar.
Trots att president Donald Trumps ambition om en snabb fred varit känd länge har tempot i processen överraskat många av USA:s allierade i Europa.
Man oroar sig också över att USA verkar sakna en plan för hur en rättvis fred ska uppnås i Ukraina – vilket bland annat påtalades av utrikesminister Elina Valtonen (Saml) efter en inofficiell träff för EU:s utrikesministrar i München.
Farhågan i Europa är att Ukraina påtvingas en fred som upplevs som orättvis och som ger Ryssland möjlighet att rusta upp för en ny konflikt med Ukraina eller något annat europeiskt land.
Det amerikanska kravet på en betydande andel av Ukrainas jordartsmetaller talar sitt tydliga språk om att USA:s militära stöd till Ukraina blivit allt mer villkorat.
Läget är prekärt för Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som verkar mer isolerad än tidigare. Zelenskyj och de övriga europeiska ledarna är smärtsamt medvetna om att det är en näst intill omöjlig uppgift för de europeiska länderna att leverera tillräckligt med vapen till Ukraina om USA drar sig ur.
Nu krävs europeiskt ledarskap
Den uppenbara slutsatsen av de senaste dagarnas händelser är att de europeiska länderna måste axla att större ansvar för den europeiska säkerheten.
Takten med vilken händelserna nu framskrider innebär att politiska beslut bör tas omgående. Annars finns risken för att Europa sidsteppas i de stundande förhandlingarna om Ukrainas framtid.
Ett första försök att sammanföra de europeiska åsikterna görs i Paris på måndag då regeringscheferna för Tyskland, Storbritannien, Italien, Polen, Spanien, Nederländerna och Danmark samt ordförandena för Europeiska rådet och EU-kommissionen är samlade, inbjudna av president Emmanuel Macron.
Enligt uppgift kommer Danmark att representera Finland och de övriga nordiska och baltiska länderna vid mötet. President Alexander Stubb uttrycker i en intervju för Financial Times sin förhoppning om att mötet i Paris ska utmynna i något som tilltalar amerikanerna och ger Europa mer att säga till om.
Inför mötet har USA enligt Reuters skickat frågor till europeiska regeringar om vilka säkerhetsgarantier de är beredda att ge Ukraina framöver.
Frågorna handlar bland annat om vilka länder som kan delta i ett eventuellt säkerhetsarrangemang, hur en europeiskt ledd militärstyrka skulle se ut och vilket stöd USA skulle behöva ge.
Läget kan jämföras med en stollek där den som inte bjuder till riskerar att ratas. Oförmågan att visa ledarskap kan visa sig ödesdiger för såväl Ukraina som Europas säkerhet i stort.
Blickarna riktas nu i synnerhet mot kärnvapenmakterna Frankrike och Storbritannien samt på Tyskland som varit den största enskilda bidragsgivaren till Ukraina efter USA. Storbritanniens premiärminister Keir Starmer talar om en chans som upprepar sig en gång i generationen.
Om de stora europeiska länderna inte agerar kan konsekvenserna bli förödande för hela den europeiska säkerhetsstrukturen.
Artikeln uppdaterades 16.2.2025 klockan 21.35 med en korrigering: I det näst sista stycket talades det felaktigt om kärnvapenmakterna Frankrike och Tyskland, då det var Frankrike och Storbritannien som avsågs.