Den 24 februari 2022 inledde Ryssland sitt fullskaliga krig mot Ukraina. Det ordnades bussar från hela Europa för att hämta flyende ukrainare från den polska gränsen och flera bussar kom till Österbotten.
Nu, nästan tre år senare, ordnar föreningen Kalyna språkkurser för de ukrainare som bor i Vasa med omnejd. En av deltagarna är Olesya Poltavska. Hon flydde till Vörå tillsammans med sin son som då var 14 år.
Hon har flyttat till Vasa och studerar för andra året till merkonom på yrkesinstitutet Vamia.
– I Finland började mitt nya liv. Jag är mycket nöjd och mycket lycklig. Jag trivs här och vill stanna här.
Sonen ska bli bilmekaniker
Poltavska berättar att hennes son nu är 17 år och han studerar till bilmekaniker vid YA, Yrkesakademin i Österbotten.
– Nu har han praktikperiod och lite arbete. Min son trivs mycket bra i Finland, han vill inte tillbaka till Ukraina. Han har många vänner, svenskspråkiga, och han lär sig också finska.
När ni kom för tre år sedan, kunde du tro att det skulle bli så här bra?
– Jag är en optimistisk person och jag tänker alltid att allt ska bli bra.
Jag försöker fortfarande att drömma om min framtid
Viktorija Korzhenevska
Första steget in på arbetsmarknaden
Också Viktorija Korzhenevska går på kurs i svenska. Hon kom till Finland från Mariupol för tre år sen tillsammans med sin mamma. Korzhenevska jobbar på ett företag som tillverkar plast.
– Det är inget svårt jobb, men det är min start här.
Korzhenevska och hennes mamma hade redan vänner och släktingar i Vasa och därför bestämde de sig för att fly dit när de snabbt måste lämna sitt hem.
– Vi behövde en säker plats. Här i Vasa fanns våra vänner som förklarade att vi kan få hjälp här och bli lyckliga här.
Korzhenevska berättar att hon trivs väldigt bra i Finland, men hon har svårt att drömma om framtiden.
– Jag är så lycklig att jag är här, men jag försöker fortfarande drömma om min framtid. Det är svårt för mig efter kriget, men jag försöker att tänka på min framtid.
Korzhenevska är nu i Finland på samma sätt som många andra ukrainare med det som kallas tillfälligt skydd och som nu ger dem lov att stanna till mars 2026.
Olha Holubova kom till Vasa eftersom hennes dotter har bott i Finland i flera år. När kriget började kom Holubova till Vasa och i oktober 2023 kom också hennes man.
– Jag har jobbat i ett växthus och sen augusti jobbar jag i en plastfabrik.
Nu bor Holubova och hennes man i en egen lägenhet i närheten av deras dotter och hennes familj.
– Vi träffar våra barnbarn ofta och vi har ett jättebra liv. I maj kanske vi har semester och vi planerar att åka till Ukraina på semester.
Min förhoppning är att min dotter ska få bo i ett lugnt land, utan bomber.
Mykola Zubkov
Hela familjen bor i Oravais
När kriget började befann sig Mykola Zubkovs fru i Finland och kom till flyktingförläggningen i Vörå. Efter en tid kom Zubkov och deras dotter också dit och familjen bor nu i Oravais i Vörå där Zubkov har fått jobb som båtbyggare.
Zubkov tycker om att det är tryggt och lugnt här, kanske lite för lugnt i Oravais.
– Här är livet långsamt, hemma måste alla springa hela tiden. Här är det mycket lugnare.
Är det bra eller dåligt?
– Vi är ukrainare, det är inte vår livsstil.
Zubkov berättar att han lever en dag i taget, men han hoppas att hans dotter ska få växa upp utan krig, för hon hann uppleva kriget innan de kom till Vörå.
– Min förhoppning är att min dotter ska få bo i ett lugnt land, utan bomber.
Zubkov följer noga med nyheterna från Ukraina och han hoppas på en rättvis fred och att Ukraina inte ska behöva ge ifrån sig land till Ryssland.
– Vi hoppas på fred i våra territorier och förstås vill vi inte ge våra territorier till någon.