Den första behandlingsformen vid lindrig depression är samtalsterapi, medan allvarligare depressioner vanligen kräver både läkemedelsbehandling och terapi. Ofta ges medicinering dock åt fel patientgrupper.
– Det finns inga laboratorietest som kan visa om man har depression eller inte. Diagnosen baserar sig helt på symptomen, berättar Kristian Wahlbeck, docent i psykiatri, psykoterapeut och utvecklingsdirektör vid Föreningen för mental hälsa i Finland.
Ett centralt depressionssymptom är att man har sänkt stämningsläge, helt enkelt känner sig nere.
Men det behöver inte alltid vara så. Andra tecken kan vara att man inte är intresserad av sådant som tidigare har intresserat en, att man inte kan koncentrera sig, eller upplever att man inte minns saker.
Alla har inte så lätt att känna igen sina känslor och då blir det ofta kroppsliga symptom istället
– För att man ska kunna få en diagnos ska funktionsförmågan vara nedsatt. Man ska inte klara sitt jobb eller sina studier på samma sätt som tidigare. Gör man det är det inte frågan om en egentlig depression. Andra gränser vi läkare har är att symptomen ska ha funnits i minst två veckor för att vi ska kunna sätta en diagnos, säger Wahlbeck.
Värk kan var tecken på depression
Kroppsliga symptom som sömnproblem, att man vaknar alltför tidigt på morgonen, att man inte har matlust kan också vara tecken på depression.
Om depressionen blir djupare kommer skuldkänslor och känslor av hopplöshet, kanske till och med tankar på att skada sig själv eller begå självmord.
Kristian Wahlbeck poängterar att patienten inte alltid själv känner igen en depression.
– Den vanligaste orsaken att folk kommer till läkare är att de har värk. De brukar säga att de har t.ex. ben-, mag-, nack- eller huvudvärk. Alla har inte så lätt att känna igen sina känslor och då blir det ofta kroppsliga symptom istället, säger Wahlbeck.
Bara hälften som skulle behöva depressionsbehandling får den
Befolkningsstudier har visat att många med depression inte får behandling.
– Bara ungefär hälften får behandling. Det finns ett stort mörkertal och det är inte bra. Ur den synpunkten kan man inte säga att depression skulle vara överdiagnosticerad. Obehandlad depression kan räcka väldigt länge och man kan må väldigt illa. Det är synd att inte alla som kunde dra nytta av en behandling får den, säger Wahlbeck.
Enligt Wahlbeck är den största orsaken till att depressioner blir obehandlade den skam och det stigma som är förknippat med depression.
– I synnerhet äldre personer har kanske svårt att söka läkare för psykiska symptom. Ofta har man skamkänslor och tycker att man bara borde ta sig själv i kragen. Yngre personer har ofta mindre skamkänslor och har lättare att söka läkarhjälp för depression.
Medicineringen träffar ibland fel målgrupp
Wahlbeck tycker att frågan om huruvida det skrivs ut för mycket eller för litet depressionsmediciner är komplicerad.
— Ofta träffar medicineringen inte rätt målgrupp. Flera med allvarlig depression borde få läkemedelsbehandling, det kunde minska antalet självmord. Å andra sidan borde man skriva ut mindre läkemedel åt dem med lindrig depression, de borde istället få mera samtalsterapi.
Wahlbeck poängterar att depressionsmediciner ska tas endast om man har en egentlig depression.
– Det är inte något man ska ta om man har blivit av med sin pojkvän eller flickvän eller har motgångar i livet. Det hör till livet att vara deppig nu och då i korta perioder.
Samtalsterapi viktigast vid lindring depression
Den första behandlingsmetoden vid depression är samtalsbehandling. Vid lindrig depression kan det till och med vara tillräckligt och fungerar vanligen bättre än läkemedel.
Det finns en ojämlikhet i tillgången på samtalsbehandling
– Samtalsbehandling ger mera bestående resultat än medicinering om man kommer åt orsakerna till depressionen. Den har också mindre biverkningar, även om de givetvis finns. Man kan till exempel börja må sämre i början när man börjar reda ut svåra saker, säger Kristian Wahlbeck.
Dålig tillgång på samtalsterapi inom offentlig sektor
– Vi har dålig tillgång på samtalsbehandling i den offentliga sektorn, så många vänder sig till privata psykoterapeuter för samtalsbehandling. Men det har alla inte möjlighet till, det är en kostnadsfråga. Det finns en ojämlikhet i tillgången på samtalsbehandling, konstaterar Wahlbeck.
Det finns många olika sorters samtalsterapi. Störst forskningsunderlag har kognitiv beteendeterapi, KBT. I terapin identifierar patienten sina depressiva tankar och lär sig att se på världen och sig själv på ett nytt sätt, att acceptera sig själv och se sina goda sidor. I KBT ingår ofta olika uppgifter, som att lära sig se 10 goda sidor hos sig själv – en deprimerad person har ofta lätt att se sina dåliga, men inte sina goda sidor.
Läkemedelsbehandling viktig vid svårare depression
Läkemedelsbehandling är viktig om depressionen är medelsvår eller svår. Vid en svår depression är man ofta så deprimerad att man inte orkar prata eller kan ta emot samtalsbehandling.
– Den allra mest effektiva behandlingen är att kombinera samtalsbehandling och medicin. Det är bättre vid medelsvår eller svår depression än endast läkemedelsbehandling. Idag strävar vi efter att kombinera samtalsbehandling och läkemedelsbehandling, säger Wahlbeck.
Depressionsmediciner kan indelas i olika grupper beroende på vilka signalämnen i hjärnan de påverkar.
Selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI
Den vanligaste gruppen depressionsmediciner höjer serotoninnivåerna i hjärnan och kallas serotoninåterupptagshämmare, SSRI. När man är deprimerad kan hjärnans serotoninsystem vara i obalans. SSRI ökar halten av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Ämnet serotonin förmedlar nervimpulser i synapsen, nervklyftan mellan nervcellerna i hjärnan. Vanligtvis upptas serotoninet i nervcellen som utgett den. SSRI-mediciner hämmar återupptagningen av serotonin, så att det blir kvar serotonin i synapsen.
– SSRI-mediciner har mindre biverkningar än gamla depressionsmediciner, även om de också har sådana. De orsakar bland annat illamående och svettningar. Man kan också få problem med de sexuella funktionerna, som att få orgasm eller utlösning, berättar Wahlbeck.
Selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI
Selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI påverkar förutom serotoninhalten också signalämnet noradernalin.
De påminner om SSRI-medicinerna, men har andra biverkningar. SNRI-medicinerna påverkar cirkulationssystemet och kan ge hjärtklappningar, förhöjd puls och högre blodtryck.
Tricykliska antidepressiva, TCA
Tricykliska antidepressiva läkemedel, TCA är den äldsta gruppen av depressionsmediciner.
– De har mest biverkningar och därför föredrar man de nyare medicinerna. Men ibland finns orsaker att använda dem, de är tex bra för sömn, och om man har mycket värk eller tvångstankar, förklarar Wahlbeck.
Upp till sex veckor innan effekten syns
Ibland kan symptomen till och med förvärras i början av läkemedelsbehandlingen.
– Man får tillbaka sin initiativförmåga, men känslorna hänger kanske inte med, så man känner sig fortfarande nere. Det är allmänt känt att hos vissa kan självmordsfaran öka. För somliga finns ett riskintervall när man sätter in medicinen, konstaterar Wahlbeck.
Det kan gå ända upp till 6 veckor innan man ser en effekt av depressionsmediciner och grundregeln är att man måste vänta minst så länge innan man kan utvärdera huruvida läkemedlet har haft effekt.
Många är rädda att bli beroende av depressionsmediciner, men det blir man inte. Det är helt andra psykmediciner som orsakar beroende.
– Det är viktigt att få en kontrolltid, beroende på hur svår depressionen är. Om den är svårare ska det vara tätare kontroller, säger Wahlbeck.
Avsluta inte behandlingen för tidigt
Det rekommenderas att man fortsätter äta depressionsmediciner i ett halvt år efter att man tillfrisknat.
– Många vill avsluta behandlingen litet för tidigt. Avslutningen ska ske stegvis, inte abrupt. När kroppen har vant sig vid en högre halt av seratonin eller noradrenalin kan det komma avvänjningssymtom om man slutar för abrupt, säger Wahlbeck.
Man kan också få kamratstöd för att klara av avslutningen. I Helsingfors har patientföreningen Helmi en samtalsgrupp i före detta Lappvikens sjukhus för personer som håller på att avsluta sin behandling.
Om man har haft flera svåra depressioner under sitt liv rekommenderas livslång behandling med medicin för att förebygga nya episoder.
Depressionsmediciner är inte beroendeframkallande
Att avvänjningen ska ske stegvis har ändå inget att göra med att depressionsmediciner skulle vara beroendeframkallande.
– Många är rädda för att ta depressionsmediciner, helt ogrundat. Man tänker sig att man blir beroende av dem, men det blir man inte. Det är helt andra psykmediciner som orsakar beroende, till exempel bensodiazepiner som Diapam. Det är fråga om lugnande mediciner och dem ska man helst undvika. De hjälper inte mot depression och är dessutom vanebildande, poängterar Wahlbeck.
Var försiktig med läkemedelsbehandling av barn och ungas depressioner
– När det gäller barn och unga finns skäl att vara kritisk gentemot depressionsmedicinerna, säger Wahlbeck.
– Det finns forskning som tyder på att effekten inte är så bra. De kan orsaka självmordstankar och aggressivt beteende hos unga. För barn och unga ska det vara en specialist som har funderat på saken och känner till olika möjligheter.
Livsstilen viktigt komplement till mediciner och samtalsterapi
Också livsstilen är viktig vid behandling av depression. Det finns mycket man själv kan göra för att må bättre och stöda den övriga behandlingen. Det är viktigt att se till att man sover bra, rör på sig och äter hälsosamt.
– Medelhavsdiet med mycket olja är bra mot depression. Människor som äter mycket skräpmat har mera depression. Tillräckligt med olja, till exempel fiskolja är bra, tipsar Wahlbeck.