Tänk dig att du får en tidsmaskin och kan åka tillbaka i tiden. Vilket årtionde väljer du då? Eller väljer du alls att åka?
Majoriteten valde 1980-talet då finländare år 2013 fick välja det årtionde då livet var allra bäst i Finland.
Det är lätt att romantisera det förflutna och tänka att livet var enklare och mer hanterbart förr. Stressen och pressen var mindre och möjligheterna kändes kanske oändliga.
Vi tenderar framför allt att förgylla våra barn- och ungdomsminnen och glömma bort negativa händelser, helt enkelt för att vi mår bra av det.
Nostalgin kryper fram då vi håller på att förlora något
Ur en historisk synvinkel har vi ändå aldrig haft det så bra som nu.
– Om vi tänker på till exempel välfärd, sjukvård, jämlikhet, förståelse för både andra människor och andra kulturer så kan vi nog säga att en hel del har blivit bättre. Även om mycket ännu kunde bli bättre och vi ibland också tar steg bakåt, säger Christoffer Holm, doktorand i historia vid Åbo Akademi.
Att romantisera det förflutna kan handla om att man är missnöjd med vad man har i nuläget. Och särskilt nostalgiska blir vi när vi håller på att förlora något.
– I tider av krig och oro, som nu, kan vi blicka bakåt och vara nostalgiska över en tid då vi hade bättre ekonomi, färre skyldigheter i livet och mindre stress på jobbet. Det kan också handla om gamla levnadsvanor eller byggnader. När vi förlorar något i stadsbilden börjar vi inse att gamla byggnader är värdefulla, säger Holm.
Romantiserandet handlar också om resiliens
Laura Kolbe, professor i europeisk historia vid Helsingfors universitet, säger att nostalgiserandet också är en åldersfråga.
Ju längre man har levt, desto mer har man att jämföra med. Och då kommer också ordet resiliens in i bilden.
– När det kommer en kris, kommer vi också ihåg hur vi överlevde. Ser du, vi klarade vinterkriget och ser du, vi klarade storstrejken och vi blev ganska bra trots inbördeskriget, säger Kolbe.
I dagens uppkopplade värld längtar många kanske också tillbaka till en långsammare tid.
– Långsamhetens härlighet är kanske något som många människor i min generation tänker på. Det är väldigt lätt att nostalgisera tiden före teknologin blev dominerande. Men på tandläkarmottaggningen eller i operationssalen är man nog ytterst tacksam över att man inte bara har 1800-talets teknologi som hjälpmedel.
Det är svårt att säga exakt när människor började säga att det var bättre förr.
Ur ett historiskt perspektiv handlar det ändå om ett relativ modernt fenomen, eftersom vi lever betydligt längre i dag än för till exempel 100 år sedan.
– Då kunde man vara glad om man såg sin 50-årsdag, för att inte tala om 60-årsdagen. Tidsperspektivet var annorlunda och förändringarna var kanske inte så stora som vi nu har upplevt. Då fanns det kanske inte ett likadant behov av att nostalgisera på samma sätt, säger historikern Laura Kolbe.
Gyllene och problemfria år lyfts ofta fram
Ser man på länder i Europa har många länder en egen guldålder som ofta lyfts fram i berättelser om nationen.
Tittar man på Nederländerna, Frankrike och Sverige så är guldåldern kring 1600-talet. Tittar man på England så är den kring 1700-talet och 1800-talet var guldåldern för Ryssland och Tyskland.
– Vi talar ganska lätt om gyllene år i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Ofta förknippar man epoken med stora framgångar inom kulturen, industrin och handeln. Levnadsstandarden ökar och kulturen mår bra, säger Laura Kolbe.
I en tid av politisk oro och krigshot blickar många tillbaka till tider som man ser som problemfria och glada.
Christoffer Holm tar upp 2010-talet som en ganska problemfri tid i vår närtid efter den ekonomiska oron kring 2008 och 2009 och innan coronapandemin, krig och ny ekonomisk oro.
– Men ett bättre exempel får vi kanske om vi spolar hundra år tillbaka och ser på det glada 1920-talet som det allmänt kallas. Det var en tid som knappast bara var glad och det fanns mycket politisk oro även då. Men de flesta människor som känner till den här tiden har en bild av att det var härligt, säger Holm.
Svårt att jämföra epoker med varandra
När man jämför olika tidsepoker med varandra finns ändå en stor risk för så kallad anakronism, det vill säga att man inte bedömer en viss tid, en viss kultur, en viss människa eller en viss händelse utifrån de faktiska omständigheter som rådde då.
Exempel som Christoffer Holm lyfter fram är synen på jämställdhet, jämlikhet och rasism.
– I dag är de flesta människor överens om att man tänkte fel, både dömande och orättvist, för säg 50 år sedan. Men på den tiden kunde man ju inte uppfatta det så, för vi levde i ett så annat samhälle, förklarar han.
Laura Kolbe menar ändå att jämförelser mellan olika tider är ett sätt att göra historien levande.
– Vi behöver hela tiden den stora berättelsen för att vår egen historia ska få en ram eller en bakgrund. Det är ett identitetsarbete där historien spelar en viktig roll, säger hon.
”Vi är alltid lika chockade när det kommer en ny kris”
Även om vi gillar att blicka tillbaka finns samtidigt vissa tendenser av historisk blåögdhet i dagens samhälle, menar Christoffer Holm.
Vi anser oss vara det mest civiliserade och utvecklade samhället hittills i den mest utvecklade epoken i historien.
– Det handlar om att vi saknar historiska insikter och ödmjukhet inför hur betydelsefull historien kan vara. Vi tycker inte att vi behöver blicka tillbaka och se vad som vi har gjort fel, säger han.
Den här samhällsynen kan göra oss oförberedda för kriser och coronapandemin är ett bra exempel, enligt Holm.
– Vi hade ju en motsvarande utveckling för hundra år sedan. Och hur dåligt förberedda vi ändå var på en global pandemi är ganska intressant. Detsamma gäller varenda ekonomisk kris vi har. Vi är alltid lika chockade när det kommer en ny kris. Så där tror jag att vi har mycket att lära oss av historien, påpekar han.
Hur hänger det här då ihop med det att vi också tänker att saker var bättre förr? Christoffer Holm tror att det ena tankesättet föder det andra.
– När allt går bra tänker vi att vi inte behöver blicka tillbaka, men så kommer en kris som gör att vi börjar tänka att saker var bättre förr, säger han.
Enligt Laura Kolbe är det just de här vågrörelserna som gör vardagen intressant för historiker. Nu efter coronaåren och år av krig blickar vi definitivt tillbaka, menar hon.
– Nu råder pessimism. Men ändå ska man tro på människans kapacitet att överleva och hitta sätt att styra livet mot en bättre framtid. Och där är vårt förhållande till teknologin helt avgörande. Att vi lyckas lösa de stora problemen med hjälp av vårt kunnande och vår intelligens, säger Kolbe.
Vad tycker du själv om påståendet ”allt var bättre förr”? Kommentera!