Industrinedläggningar i Pojo och Hangö i Västnyland och Dalsbruk i Åboland ska nu undersökas närmare i ett nytt forskningsprojekt.
Doktorand Christoffer Holm från Hangö och Matias Kaihovirta från Karis, docent i historia och forskningsledare för projektet vid Åbo Akademi, tar sig an Hangö och Pojo. Alexandra Nummenpää ser på brukssamhället Dalsbruks historia i ett kommande avhandlingsprojekt.
De ska se på hur samhällen med en större finlandssvensk befolkning upplevt nedläggningar av industrier och även nyetableringar. Det här är ett outforskat ämne.
Det är i första hand nedläggningarna inom stålverksindustrin som forskarna ska undersöka, men de tar också en koll på textilindustrin. Det här gäller tiden efter kriget.
– Vi har valt den tidsperioden därför att det var en omfattande process och det finns gott om information om det som hände. Vi vill fånga upp de erfarenheter som de anställda och de som bodde i närheten av industrin hade, säger Matias Kaihovirta.
Sen industrialisering i Norden
Internationellt har forskare sett på stålindustrin, men det har man inte gjort särskilt mycket i Norden, berättar Christoffer Holm.
Det är således mycket nytt material som forskarna kommer att publicera.
– Det har inte forskats så mycket hos oss delvis för att industrialiseringen kom i gång senare i Norden än i resten av västvärlden, medan nedläggningarna inom stål- och bilindustrin inleddes på 1970-talet i Nordamerika och Västeuropa.
Christoffer Holm säger att man i Finland kallade nedläggningarna för strukturomvandling när industrier också började försvinna hos oss.
– Alla hörde ordet strukturomvandling då FN-Steel lades ner i Lappvik och Dalsbruk.
Det finns många som inte ens vill befatta sig med det
Christoffer Holm om nedläggningen av FN-Steel
Det var i juni 2012 som beskedet kom att ståltillverkaren FN-Steel läggs ner och över 400 förlorade sina jobb.
– Vi har inte direkt pratat om avindustrialisering, utan sagt att någonting förändras i samhället och det kommer nya strukturer, nya industrier. Det stämmer, men ändå inte helt och hållet, så därför har det kanske inte varit så aktuellt att forska på samma sätt som i andra delar av världen.
Christoffer Holm tror att det finländska sättet att prata om strukturomvandling i stället för avindustrialisering kan ha ganska stor effekt undermedvetet på hur vi upplever en nedläggning av en industri.
– Det har inte funnits samma alarmerande tanke: vad händer om en industri försvinner? Strukturomvandling har kanske gett det en mer neutral framtoning samtidigt som det för människan som förlorar sitt jobb givetvis är lika allvarligt oberoende vad man väljer att kalla det.
Så om man använder ett mera neutralt ord så kanske folk inte förstår att engagera sig?
– Det är möjligt att det påverkar, svarar Holm.
Kaihovirta säger att i Finland är det i andra vetenskaper än historia som man studerat industriminnen.
– Dessutom är det inte så länge sedan nedläggningarna skedde, så jag kan tänka mig att det är lite känsliga frågor i många fall. Därför behövs det kanske ett visst avstånd i tid innan man kan börja studera nedläggningarna.
Språk och genus – påverkar det upplevelsen?
Det är alltså arbetarnas och andra invånares erfarenheter av nedläggningarna inom stålindustrin som Holm och Kaihovirta forskar i.
Forskarna vill veta vad som händer då en industri läggs ner, vilka känslor som väcks och hur samhället upplever förändringen. Och vad som händer då ett nytt industriprojekt börjar diskuteras.
De ska också kolla vilken roll språk och genus hade; finns det skillnader mellan hur svensk- och finskspråkiga upplevt nedläggningar och omställningar? Vilka argument har man haft för och emot eventuella nyetableringar?
Koverhar fortfarande för känsligt
Christoffer Holm håller på med sin doktorsavhandling som handlar om FN-Steel i Koverhar och hur man upplevde nedläggningen och strukturomvandlingen på området.
– Jag jobbade faktiskt som journalist då och fick se de första reaktionerna och försökte sammanfatta det här och beskriva det för allmänheten. Det här fortsatte jag sedan att forska i för det var en väldigt stor händelse med många känslor och många frågetecken. Det som var speciellt i det här fallet var ju kanske att det fanns planer och hopp om att det ska fortsätta. Sedan plötsligt visar det sig att det inte är möjligt.
Christoffer Holm har intervjuat människor och samlat in frågeformulär kring deras upplevelser av nedläggningen, men också om arbetet vid stålverket innan det lades ner.
– Det finns många som inte ens vill befatta sig med det. Det är för känsligt och de vill inte se området. Men väldigt många vill också minnas det och många säger att det är viktigt att det forna fabriksområdet kan användas till någonting, ge nya arbetstillfällen och vara till nytta för någon.
Matias Kaihovirta ska kolla närmare på stålverket i Åminnefors där smältverket lades ner på 1970-talet och valsverket stängdes 1996.
Kaihovirta kommer inte att intervjua folk eftersom det redan finns bra material av forskaren Katia Båsk. Hon intervjuade tidigare arbetare och tjänstemän i Åminnefors år 1999. Materialet finns i Svenska litteratursällskapets arkiv.
– Materialet har egentligen inte utnyttjats. Där finns kanske deras perspektiv på nedläggningsprocessen av stålindustrin och hur viktig del av deras liv och samhälle det var.
Kaihovirta har också en dagbok som skrevs av en förman som arbetade vid stålverket.
– Där kan man få ganska mycket av det som vi efterfrågar, alltså erfarenheter och upplevelser och vilka känslor industrier väcker när det börjar ske väldigt snabba omställningar.
Forskarna ska också sätta industrinedläggningen i Västnyland och Åboland i ett större sammanhang och jämföra det med andra motsvarande processer på andra håll i världen såsom Nordamerika, Tyskland och det övriga Norden. Man vill se vilka likheter och skillnader det finns i samma process.
Vem är det som röstar på vänstern nu för tiden i Västnyland
Matias Kaihovirta
Nyetableringar är också en del av forskningsprojektet och då är ju det planerade fossilsnåla stålverket i Joddböle i Ingå aktuellt. Matias Kaihovirta säger att det ska bli intressant att studera.
– Vi ser att det finns många paralleller och likheter med det förflutna, hur kommer ett lokalsamhälle att förändras? Det kommer att bli intressant att granska. Förändringen sker kanske redan nu, Ingå håller kanske på att förändra karaktär i och med den planerade industrialiseringen.
Matias Kaihovirta drar paralleller mellan Ingå och övrig nedlagd västnyländsk industri till batterifabriken Northvolt i Skellefteå i Sverige. Företaget har stött på stora motgångar och arbetstagare har sagts upp.
– Och nu måste kanske industrin i Skellefteå läggas ner och människorna är kvar. Det här är ju någonting som har funnits också tidigare i vår region, att människorna blir kvar och då kommer det också nya behov och de har kvar sina behov.
– Men jag har ingen åsikt om den planerade industrietableringen i Ingå, utan vi följer nyfiket med den här processen som pågår.
”Bra att få tänka till lite”
Kaihovirta påpekar att det pågår industriella etableringar var som helst i världen och att det föder en debatt.
– Det är ju bra att människor får tänka till lite, vad det innebär att vi har industri och vilka konsekvenser vi måste ta i beaktande. Nu är det så tacksamt att vi har historien som vi kan relatera till så att vi kanske kan få erfarenheter av det.
Matias Kaihovirta är också intresserad av de politiska reaktionerna, den politiska mobiliseringen kring industrialiseringen.
– När man tänker på Donald Trumps första presidentval 2016 i USA så anser man att Trump drog nytta av industrinedläggningarna i Nordamerika. Det är mycket möjligt att det var så och samtidigt skedde också andra populistiska fenomen under 2010-talet i Västeuropa.
Högerpopulism i Västnyland
Nu ska Holm och Kaihovirta forska i om man kan se högerpopulistiska tendenser i Västnyland ännu tidigare, från 1960- och 1970-talen.
– Där kan jag inte ge något klart svar, utan därför forskar vi i de här sakerna, säger Kaihovirta.
– Då kan vi se de politiska reaktionerna, om det finns någonting som kan tolkas som en typ av populism eller någon vändning i politiken. Fanns det missnöjesyttringar kring det som höll på att ske i samhället; att man förlorar arbetsplatser, att framtiden försvinner för många och det blir oklart vad som kommer att ske.
Matias Kaihovirta säger att det kanske inte är högerpopulism som dykt upp i Västnyland, utan det har istället varit frågan om avveckling av arbetarrörelsen.
– I ett internationellt perspektiv brukar man tala om hur vänsterpartierna ändrar karaktär. Det är ju inte mera industriarbetarna som utgör basen i partierna, utan de har ju också avindustrialiserats på sätt och vis och kanske man ser någonting motsvarande i partierna här.
Vem är det som röstar på vänstern nu för tiden i Västnyland, frågar sig Kaihovirta.
– Är det industriarbetare som kanske röstar högerut eftersom man ser att det kan leda till nya industrietableringar eller driva deras ekonomiska intressen helt enkelt?
Hur ser ni på en eventuell nyetablering i Ingå och högerpopulism eller någon annan form av rörelse där?
Det är svårt att säga vad det kan leda till, svarar Matias Kaihovirta.
– Det ska förstås bli spännande att se, men det är svårt att säga om sådana här nyetableringar leder till populistiska reaktioner. Det är nog snarare avindustrialiseringen som har lett till missnöje i så fall.
Kvinnodominerad industri intresserar inte populister
Christoffer Holm konstaterar att samtidigt är det ju någonting som gör att populistiska reaktioner uppkommit just nu.
– Det kan vara ekonomiska orsaker i samhället och missnöje med kanske mycket mer än bara det att vår industri har försvunnit.
Holm säger att ett lokalt fall i Västnyland knappast leder till populism, men om det sker väldigt många nedläggningar framöver, också i hela landet, så är det ett fenomen som på sikt kan få politiska reaktioner.
Kaihovirta tycker också att det ska bli intressant att kolla vad könet har för betydelse i processerna kring nedläggningar. Han säger att det inte förekom en lika stor politisk reaktion då textilindustrin i Västnyland lades ner. Det var frågan om industrier där många kvinnor jobbade.
Textilfabriken Hyvon i Hangö gick i konkurs 1976 och klädfabriken Rissanen, som byggde en fabrik i Pojo 1970, gick i konkurs drygt 30 år senare.
– Man brukar inte heller internationellt dra paralleller mellan högerpopulister och lättare industri. De tycks engagera sig i den tunga mansdominerade industrin, för då det finns ett missnöje finns det också tankar kring männens ansvar för till exempel familjeförsörjning. Det sätter i gång politiska processer.
Inga starka motreaktioner i Lappvik
Christoffer Holm konstaterar att nedläggningen av FN-Steel i Lappvik i Hangö inte väckte så starka reaktioner att arbetarna eller andra som inte jobbade där skulle till exempel ha demonstrerat.
– Man tänkte inte på att man skulle ha försökt påverka eller tänkte sig att man har en möjlighet som medborgare att påverka politiker för att nå ett annat slutresultat.
Holm tror att man tänkte att det gick som det gick.
– Det fanns ju till en början ett hopp om en nyetablering eller att någon skulle köpa stålverket och Hangö stad hade också planer för området. Folk kanske kände en viss hopplöshet när man återigen kom med förklaringar om att det är den globala ekonomin det handlar om när en fabrik läggs ner. Man kände kanske att man inte kunde göra så mycket i ett globalt perspektiv, vi har inte tillräckligt med makt.
Man gav upp?
– Det är mycket möjligt att det är en faktor, samtidigt som man tog de här halmstråna till sig och försökte bevara minnet. På det sättet kunde man ha någonting kvar av det som ändå försvann.
Vad kan era forskningsresultat bidra med i Västnyland och i Dalsbruk?
– Vi hoppas att det ska finnas en större historisk förståelse kring industrialiseringsprocesserna, säger Kaihovirta. Hur det påverkar människors erfarenhet, lokalsamhället, olika framtidsvisioner, identitet och politik.
– Jag tror att vi kan fylla en ganska stor forskningslucka för det har inte har gjorts så väldigt mycket kring detta.