Drabbad av en riktig dunderflunsa tittar jag ut över hostmedicinflaskor, näsdukshögar och ångande tekoppar medan jag minns ett läkarbesök i Moskva.
Jag brukade, då jag bodde i Moskva, anlita en privat läkarstation. Det var en mottagning för ryska kunder, ingen snofsig klinik för utlänningar. På den här mottagningen imponerade läkarna med att komma ihåg sina patienter.
Jag uppmanar er att använda röda plagg om ni vill bli frisk
Det kändes onekligen trevligt att läkare som av en slump gick förbi då man satt i väntrummet hälsade. Och inte bara hälsade utan kom ihåg mitt namn och vilken krämpa jag hade haft förra gången. Jag fattar inte hur de kunde komma ihåg sådant.
En gång hade jag en riktigt långvarig och otrevlig luftvägsinfektion. Läkaren, en välsminkad kvinna i min egen ålder, började undersökningen med att ge mig en uppsträckning för att jag inte hade kommit dit tidigare. Sedan ordnade hon med att det togs en massa blodprov och röntgenbilder och då jag åter kom till hennes rum skrev hon ut mediciner i långa banor. Ryska läkare – och patienter – är synnerligen läkemedelstroende.
Som avslutning på besöket tog läkaren ett stadigt tag i min arm och lutade sig fram mot mig.
- Jag uppmanar er att använda röda plagg om ni vill bli frisk. Det räcker med en scarf i rött. Rött är den färg som botar halsont.
Jag gjorde som hon sa, vräkte i mig alla mediciner hon hade ordinerat och använde röda kläder varje dag. Efter en tid var jag glad och frisk igen.