Under den senaste månaden har Svenska Yle granskat arbetslivet från de ungas perspektiv. Vi har fått in nästan hundra tips från er läsare och lyssnare. Vi vill tacka alla er som tagit kontakt.
Det har varit tråkigt att se hur många unga som har dåliga erfarenheter från arbetslivet redan från starten. Kommentarerna tangerar allt från problem med chefer till olagligheter.
Flera ville berätta om jobbiga eller till och med traumatiska situationer de upplevt under arbetstid. Men få ville ställa upp på intervju och ännu färre ville peka ut sina arbetsplatser med namn.
Det krävs en psykologisk trygghet på en arbetsplats för att en anställd ska våga lyfta fram problem
Aura Nortomaa, personalspecialist vid Helsingfors universitet
Tystnadskulturen har konsekvenser för vårt arbetsliv, säger Mika Helander, arbetsmarknadsexpert vid Åbo Akademi. Enligt Helander kan en av orsakerna till att få vågar tala ut vara att unga har en mer sårbar position på arbetsmarknaden.
Han säger att många unga väljer att vara tysta i stället för att riskera att mista en förlängning av arbetskontraktet.
Fler unga än äldre behandlas orättvist i arbetslivet
Samtidigt vet vi att arbetslivet är tufft för många unga. Psykisk ohälsa har blivit den överlägset vanligaste orsaken till att 16–34-åringar sjukskriver sig och överlag har ungas arbetsförmåga försämrats jämfört med tiden innan coronapandemin.
Dessutom bränner allt fler unga ut sig på jobbet. Utbrändhet har i synnerhet blivit vanligare hos unga kvinnor.
Enligt Arbetshälsoinstitutet upplever fler unga än äldre också att de behandlas orättvist på jobbet. Många unga upplever också att de får mindre tillbaka av jobbet än vad de satsar på sitt arbete. Kanske är det därför som quiet quitting, att man trappar ner på sin arbetsinsats, blivit ett allt större fenomen.
Några av de som deltagit i Svenska Yles granskning berättar att de till slut sagt upp sig på grund av problemen de stött på i sina jobb.
Under granskningen kom vi bland annat i kontakt med ”Ida” som sa upp sig från sitt första fasta jobb efter att en läkare sagt att hon blir arbetsoförmögen om hon stannar kvar på arbetsplatsen.
Vi intervjuade också Robin Kronqvist som helt och hållet bytte bransch efter dåliga erfarenheter inom metallbranschen.
Få vill jobba emot sina värderingar
Flera personer har också berättat om hur det är att jobba på arbetsplatser som har en praxis som strider mot ens moraliska värderingar.
Bland annat har flera av dem vi varit i kontakt med uppmanats agera diskriminerande mot vissa människor på jobbet på grund av personernas etnicitet.
– Man kände sig pressad att följa med romer och meddela för andra att de är på plats. Jag gjorde inte alltid så för att jag tyckte att det var fel, säger en person som vi talat med om sina erfarenheter av att arbeta på en bensinstation.
Vi fick fram att väktare använder sig av koder för att beskriva etniciteter, vilket kan vara en diskriminerande praxis enligt Diskrimineringsombudsmannen. En ordningsvakt berättade också att han har fått order om att inte släppa in folk med viss etnisk bakgrund till krogar i Åbo.
Andra upplever å sin sida att de måste tänja på lagens gränser för att få jobba med det de vill. En sexarbetare som vi intervjuade sa att man måste bryta mot lagen för att kunna jobba tryggt som sexarbetare.
Inte konstigt att man inte vill klaga
Det är lätt att ifrågasätta unga arbetstagare som inte tar upp problem på sina arbetsplatser.
Men förklaringen är logisk, konstaterar personalspecialisten Aura Nortomaa vid Helsingfors universitet. Det handlar om grundläggande saker – trygghet.
– Det krävs en psykologisk trygghet på en arbetsplats för att en anställd ska våga lyfta fram problem. Alltså att en människa känner att det finns en möjlighet att tala om problem. Om en sådan omgivning inte finns och en människa ändå väljer att tala ut så krävs det socialt mod. De vågar ta risken fast de bedömer att omgivningen inte är trygg.