Depressionen kröp sakta in i mitt liv under en preiod av flera år. Allt började i gymnasiet där jag hade mycket svårt att få vänner och kände mig väldigt ensam och utanför. Jag funderade på att överge mina studier, men då träffade jag en kille och började sällskapa med honom.
Han fick mig att fortsätta orka studera och jag började följande år vid ett annat gymnasium. Här märkte jag också att jag hade svårt att skaffa vänner. Efter några år flyttade vi till en annan ort för fortsatta studier. Jag tänkte att det skulle bli en ny start men jag blev mobbad i den nya skolan och på jobbet.
Här märkte jag de första starka tecknen på depression, och så småningom började också en social fobi utvecklas. Jag slutade på jobbet och bytte skola än en gång och hittade studier jag verkligen blev intresserad av. Men det kändes som att jag inte alls passade in i studielivet och blev utanför. Jag fokuserade på mina studier.
Efter en tid blev jag bara tröttare och tröttare och stressade över att jag inte orkade med studierna lika bra längre och att jag kanske inte skulle få studiestöd. Pengar var en stor stressfaktor. En dag kollapsade allt när min sambo var otrogen, men vi bestämde att fortsätta tillsammans. Jag sov och grät hela dagarna och var slut på livet. Skolan och vardagen kunde jag inte hantera.
Nu vet jag att jag borde ha sökt hjälp direkt men då kände jag att det finns så många fler än jag som har det mycket värre och som behöver mer hjälp än jag. Efter några månader fick min sambo mig att söka hjälp från studenthälsans psykolog och psykiater.
Jag fick antidepressiva mediciner och sedan sjukledighet i ett halvår. Det var en stor lättnad när jag inte behövde stressa över studierna och studiestödet under den tiden, utan kunde fokusera på att bli bättre igen. Medicinerna gav mig energi. Men depressionen och ångesten lättade inte helt. Min sociala fobi blev också allt starkare, jag isolerade mig och hade svårt att vara bland andra människor.
Jag hade inget självfortroende kvar. Jag började gå hos en psykoterapeut som ska hjälpa mig med min ångest, social fobi och självförtroende. Terapin har kommit bra igång och jag känner att den kommer att vara till stor hjälp. Jag kämpar ännu med depressionen, min fobi och självförtroendet. Men jag har nu i alla fall fått tillbaka känslan av hopp, att allt kommer ännu att bli bra någon dag.
Formuläret har stängts.