Nu när det åter börjar bli dags att ge sig ut på svampturer i skogen kommer jag att tänka på en jättestor korg fylld av svamp som jag helst inte skulle ha ätit.
Jag har några gånger varit på besök i den förbjudna zonen kring det havererade kärnkraftverket i Tjernobyl. Det finns ett område på en radie av trettio kilometer kring kraftverket som är stängt. Det anses vara så allvarligt förorenat av radioaktiv strålning att man ska undvika att röra sig där.
Trots det har många av de människor som efter olyckan evakuerades därifrån helt enkelt bara flyttat tillbaka. Ingen har gett dem lov att bo där men de har heller inte bett om lov. Många känner att de har sitt hem och sina rötter här och hellre lever med radioaktiviteten än i en mera hälsosam men främmande miljö.
Vid ett av mina besök träffade jag två äldre kvinnor som bar en jättekorg fylld med svamp mellan sig. De var glada och nöjda, både tack vare den fina svampskörden och den goda vodkan de hade haft med sig i matsäcken.
Jag satte mig ned med kvinnorna vid ett bord på en gårdsplan och medan de rensade svamp pratade vi om deras liv. De tyckte båda att pratet om radioaktiv strålning var rena struntet.
- Titta er omkring, se hur allting växer här! Vi har så frodiga trädgårdsland och kan varje höst skicka inläggningar och sylt till våra barn inne i stan.
Jag frågade om kvinnorna ofta lagade mat av svamp. Mig bekymrade den frågan eftersom jag har fått lära mig att just svamp lätt tar upp strålning och därför inte är bra. De svarade att de älskade svamp och åt sådan i någon form nästan varje dag så länge konserverna räckte. Jag undrade om ingen hade varnat dem.
- Ja, de säger att det är farligt men vi tvättar dem! Ni kan aldrig ana hur goda svamparna i våra skogar är. Och vi får så stora skördar då här bor så få.